Ändra griftefridslagstiftningen nu!

Katarina Wennstam är ett säkert kort, det har jag sagt förut. Trots de många titlarna i hennes kriminalromanserie finns det alltid en ny vinkling och en ny intressant kommentar till det svenska rättsväsendet. I Djävulens advokat handlar det om kryphålet som våldsamma män kan använda i den bristfälliga griftefridslagen.

En kvinna försvinner men det finns ingen kropp. Problemet är att den oerhört misstänkte äldre och kontrollerande pojkvännen har gjort exakt samma sak förut: han har haft andra flickvänner som försvunnit. Inte ett bra tecken. Migrändrabbade polisen Charlotta Lugn tar tag i fallet och börjar (bokstavligen) gräva. Samtidigt jobbar unga och pigga journalisten Alexandra med en true-crime-podcast som bara går lite (mycket) över alla etiska gränser och rättsstatsprinciper.

Bra och intressant som vanligt! Även om Lugns migrän tar alldeles för mycket plats och stör berättelsen. Vi fattar. Hon har huvudvärk. Det kan inte vara något att skriva flera sidor om i VARJE bok.

Båda huvudspåren är tänkvärda och väl presenterade. Dels rättsstatens principer kontra suget efter omoralisk underhållning utanför ansvarig utgivning och dilemmat med poddcastproducenter som bara letar klick. Dels frågan om griftefridslagen som uppenbarligen innebär att en mördare kan komma undan med minimistraff genom att gömma kroppen – att stycka och gömma undan en kropp har nästan inget straffvärde alls och om det inte finns en hel kropp är risken att bli ditsatt för mord mycket mindre. Om inte lagen ändras är det alltså fritt fram för folk att slå ihjäl någon, gömma undan liket och om man blir påkommen, bara erkänna griftefridsbrott men hävda att personen redan var död – det går ju inte att motbevisa utan själva kroppen. Sådär som den danske galningen i ubåt försökte göra.

Ändra lagen nu!

Hundskadeindex: akta katten!!!

Annons

En familjetragedi – eller?

Det var med viss déjà-vu-känsla jag läste Mattias Edvardssons En familjetragedi. För har det inte varit väääldigt många populära romaner på sistone med exakt samma startpunkt? ”Ett flådigt övre-medelklasshus. Chablisvin och fluffiga soffkuddar. Men oj! Teppanyakihällen och de Marie-Kondo-tomma bokhyllorna är blodbestänkta. Något hemskt har hänt! Men vad?” och sen börjar berättelsen om tre månader tidigare och vi ska få veta varför det är blod på bokashikompostbyttorna.

I Edvardssons variant verkar det handla om ett dubbelmord. Städerskan, älskarinnan och den arga unga arbetslösa mannen med spelberoende blir misstänkta en efter en. Men det finns förstås en mycket mörk hemlighet i bakgrunden och allt är mer komplicerat än det först ser ut.

Det är inte dåligt! Men kanske har jag läst för många likadana böcker. Det är lättläst, underhållande och ett rätt klurigt slut, ändå känner jag mest ”jaha”.

Edvardsson har också, som så många manliga författare, missuppfattat hur sex/orgasm funkar för kvinnor. Boken skulle kunna ha underrubriken ”till den stackars mannens försvar”. Jaha.

Mord på golfbanan

Jag läste den näst sista av de kvarvarande Christieromanerna! The murder on the links var inte lätt att få tag i men jag hittade ett gammalt antikvariatexemplar till slut.

Poirot kallas till en fransk by där en rik man vill ha hjälp eftersom han känner sig hotad. När Poirot väl kommer fram är det redan försent – mannen ligger mördad mitt på en golfbana. Frun pekar ut en sydamerikansk liga, men något verkar inte riktigt stämma. Det finns förstås både en älskarinna, en slipprig sekreterare och en bångstyrig odåga till son med i bilden. För att inte nämna testamenten, knivar som blir stulna och mycket svaga alibin.

På plussidan: det här var ett riktigt klurigt mord och en rolig berättelse! Även om den inte riktigt håller ända till slutet. Kul och knepig idé.

På minussidan: sällan har vi väl sett Arthur Hastings så gubbsjuk och jobbig. Han har mycket märkliga affärer för sig med en ALLDELES för ung flicka. Yäk.

Tafflig deckare

Lurar du mig en gång är du dum, lurar du mig två gånger är jag dum! Jag har ju redan läst en bok av Belinda Bauer utan att bli imponerad så det är mycket oklart varför jag försökte igen.

Skuggsida handlar om store snälle polisen Jonas i en liten by i Exmoor. Han blir knuffad åt sidan av de tuffa storstadspoliserna när någon börjar ta livet av byns gamla tanter. Det är ju jättekorkat, lokalpolisen är väl den ende som faktiskt kan fånga mördaren – Jonas är ju den som känner byns invånare och deras hemligheter bäst!

Men nej, det blir inte särskilt bra. Det är så sprängfyllt med klyschor att jag nästan ger upp. Den dumma polisen tittar på porr, den bra polisen diskar och lagar mat åt sin dödssjuka fru. Det kan inte bli mer övertydligt. När det hela urartar till standardslutscenen ”mördare jagar en hjälplös kvinna upp på en mörk vind” undrar jag om Belinda Bauer kanske får all sin inspiration från dussinpolisfilmer. Eller är hon kanske en AI?

Det är taffligt, det är tråkigt och det är väldigt förutsägbart.

Hundskadeindex: en hel del hästar går åt

Ärende 1569

Jørn Lier Horst verkar vara en produktiv karl, ändå hade jag inte läst något av honom. Förrän nu. Jag läste Ärende 1569 som verkar vara en del i en serie om polisen William Wisting som löser gamla ouppklarade fall.

En ung kvinna mördades för tjugo år sedan och en man dömdes för brottet. Men nu verkar någon ha upptäckt något nytt och vill att polisen tar upp fallet på nytt. Samtidigt försvinner en kvinna på väg hem från krogen. Kanske ett samband? Men hur? En mystisk man i kamoflagejacka, en ung pigg journalist med näsa för scoop och ett par anonyma brev senare så löser Wisting fallet.

Lite… tråkig.

Herkules storverk

Sakta men säkert prickar jag av alla titlarna på Christielistan. Attans, vad tanten var produktiv! Nu står jag sedan ett par månader i bibliotekets kö till de två sista fullängdsromanerna (ärligt talat: jag tror de har tappat bort dem) och plockar under tiden med novellsamlingarna.

Herkules storverk innehåller tolv väldigt typiska Poirotnoveller. De gör sig bra i det korta formatet! Det är stulna hundar, utpressare och folk som planerar att ta livet av sin fru, men Poirot kliver förstås alltid in och löser problemet, ofta på det allra fiffigaste vis. Och emellanåt med ganska drastiska, för att inte säga omoraliska metoder.

Trivsam deckarläsning. Den kriminellt lagda medelålders sällskapsdamen är en riktig pärla.

Djävulen och det mörka vattnet

Jag lyckades lägga vantarna på Stuart Turtons andra bok, The devil and the dark water – med viss bävan eftersom hans första bok De sju morden på Evelyn Hardcastle var så himla bra. Men boken levde upp till förväntningarna, trots att de var högt satta!

1600-tal, Indonesien. En genial detektiv har blivit anklagad för ett grovt brott och släpas i handbojor ombord på ett skepp tillbaka till Holland för rättegång. Men ombord på fartyget börjar otäcka saker hända. Ack! Om de bara inte hade låst in den enda personen smart nog att kunna lista ut vem som ställer till allt det här eländet? Eller – finns det kanske ytterligare någon som skulle kunna lösa gåtan..?

Det är klurigt, lurigt och spännande. Med Turton vet en ju aldrig riktigt vad en har att vänta sig.

Bra läsning!

Hundskadeindex: en hel del djur går åt

The big four

Agatha Christie skrev pusseldeckare och spionthrillers, och så skrev hon en som är lite mittemellan: The big four.

Hercule Poirot kallas in för att sig an en internationell liga med kriminella genier. Fyra superskurkar som tillsammans planerar att ta över hela världen. Bara Poirot kan stoppa dem.

Lite märkligt – ganska rolig – mycket knasig.

Tänk om kvinnorna en dag slår tillbaka..?

Katarina Wennstam! Så smart och kunnig. Om hon vill bli president någon dag så tänker jag rösta på henne, utan minsta tvekan. Skuggorna är inte bara en slags deckarthriller, den är också ett otroligt intressant tankeexperiment.

En grupp kvinnor har fått nog – så många våldsamma män som gång på gång misshandlar och våldtar kvinnor och kommer undan med det. De tar saken och lagen i egna händer och utsätter män för exakt detsamma som de tidigare har gjort mot sina fruar och flickvänner. Plötsligt hamnar advokat Shirin Sundin i ett stort moraliskt dilemma. Kan ändamålet helga medlen? Vad händer då med rättstaten? Vad spelar det för roll om folkopinionen ger aktivisterna sitt fulla stöd? Och är de egentligen aktivister – eller terrorister?

Det är så många intressanta trådar att nysta i! Såklart en inte får göra så här… men om nu någon skulle göra det och det fungerar, var det då ändå värt det? För att få till en förändring? Är det mer eller mindre av ett brott att göra mot de här männen exakt vad de redan har gjort mot andra? Hur ska man döma ut straffet – förmildrande eller försvårande omständigheter?

Dessutom: ett väldigt ovanligt (men mycket efterlängtat) sätt att beskriva sex från kvinnors perspektiv, tuffa karaktärer inklusive en hel del bra män (för de finns också, så klart!), ett lurigt slut och massor med fakta om det svenska rättssystemet och svensk kriminalhistoria.

Katarina Wennstam är en pärla. Den här boken kommer jag gå och grubbla på länge.

Oändlig natt

Jag vet vad du tror, med den rubriken blir det ytterligare ett inlägg om högerextremister i regeringen. Men faktiskt inte. Oändlig natt är en av Agatha Christies bästa titlar, men av någon anledning har jag inte lyckats läsa den förrän nu!

Det här är inte en vanlig pussel-Poirot eller mordmysterie-Marple – det är en psykologisk thriller som kryper under skinnet på en.

Ett ungt par köper en tomt på landet för att bygga sitt drömhus. De verkar ha precis allt emot sig: hennes familj är överbeskyddande till den grad att de fått gifta sig i hemlighet, tomten de köper har enligt ryktet en förbannelse över sig, och en mystisk blondin smyger i bakgrunden och verkar ha dåligt inflytande. Eller? Och därifrån går det bara utför.

Jag gillar den! Det är en annorlunda berättelse, mycket otäck och klurig.