Min gammelmoster lånade ut en liten pärla till mig: Charles d\’Ogiers Dagbok öfver dess resa i Sverige med franska Ambassadören, Grefve d\’Avaux från 1634 (i utgåva från 1955).
En fransk delegation besöker Sverige mitt under 30-åriga kriget, för samtal med unga drottning Kristina (åtta år och nybliven drottning efter Gustav II Adolfs död). I delegationen ingår Charles d\’Ogier – oklart i vilken roll – som skriver en dagbok om allt de ser. Mest handlar den om köld och brännvin.
Överallt blir de franska dignitärerna bjudna på sprit. Något de inte uppskattar, de vill hellre ha goda viner. De förfäras över de barbariska sederna i Sverige, som bastubad med både män och kvinnor halvnakna ihop. De chockeras av mötet med de protestantiska prästerna, som när de övernattar hos prästen i Sala:
\”Hans dotter spelade på harpa och talade latin; sjelf sjöng han supvisor som voro okyska, och drack oss ständigt till med öl ur stora silfverkannor. Vi hörde sedan, att han i ungdomen ej sparat sina får i kärleksvägen.\”
Det är en fantastiskt rolig liten skildring! Bara femtio sidor lång, men de hinner resa från Kalmar till Dalarna och tillbaka, och ambassadören antyds hinna ha en liten flört med drottningmodern på vägen…
Året därpå gick Frankrike med i kriget på den svenska sidan så kanske var den franska delegationen 1634 en avgörande punkt i historien? Trots snö, bastubad och supvisor.
Litterärt ofog 