Det tredje ungerska boktipset jag fick var Péter Esterházy och jag tog mig an den mycket speciella Rättad utgåva.
Bakgrunden till boken: Esterházy skrev en biografisk roman om sin far, där han beskriver den älskade pappa han kände och växte upp med. En sons hjälteskildring. I samma veva som utgivningen får han också äntligen tillgång till ungerska underrättelsetjänstens akter om familjen – liksom östtyska Stasis arkiv öppnades den ungerska diktaturens dokumentsamlingar för allmänheten efter demokratiseringen. Esterházy får sitt livs chock: den nu avlidne pappan var angivare och arbetade för kommunistregimen. Han tjallade på ideologiskt otrogna. Många av dem avrättades.
Vad göra? Esterházy dokumenterar i detalj sina egna upptäckter och reaktioner och skriver Rättad utgåva som en lång kommentar till fadersbiografin Harmonia cælestis. I Rättad utgåva får läsaren del av det som står i de hemliga akterna och får Esterházys tankar kring den bok han precis gett ut och kring sina barndomsminnen, i skenet av den nya informationen. Men mest handlar det om hur totalt nedbruten han blir och hur svårt han har att ta till sig och förstå det han läser i agentprotokollen.
Det är gripande, tungt och väldigt jobbigt att försöka föreställa sig. Men trots det mycket intressanta ämnet orkar jag inte igenom hela boken. Jag hade velat läsa mer om det ungerska systemet, den ungerska historien – inte om och om igen läsa att Esterházy brister i gråt eller får en attack av självhat. Det blir för mycket, för privat och för babbligt.
Men originellt, det får en ge honom.
Litterärt ofog 