Fantastiska, feministiska Medea

Å, de gamla klassikerna! Tänk att folk fortfarande försöker skriva litteratur när det bästa redan är sagt och aldrig kommer gå att göra bättre.

Jag har just lyssnat igenom en radioteaterversion av Medea, detta storslagna skilsmässodrama.

Det börjar med en av klassisk litteraturs starkaste feministiska monologer. Den vreden!

\”Av alla väsen med förnuft och ande
är kvinnan mest beklagansvärd på jorden.
Vi köpa med vår hemgift som betalning
en make – en tyrann med envåldsmakt
över vår kropp, vad ännu värre är.\”

Men Medea är minsann inte den som tiger och lider, hon agerar. Och våndas över sina omöjliga valmöjligheter. Det handlar nämligen om valet att lämna barnen rättslösa och ensamma kvar i Korint, eller att ta dem med till ett hopplöst liv i exil.

\”Ty vems lidande övergår
flyktingens, den fördrivnes
ensamma kval?\”

I valet mellan två onda ting väljer Medea därför hemliga alternativ tre: bort med barnen helt och hållet.

Det är så stort och tidslöst och allmängiltigt och mänskligt. Litteratur när den är som störst.

Tematrio: minnesvärda mammor

Dagens tematrio handlar återigen om mammor – minnesvärda sådana. Jag har plockat tre exempel som inte är av muminmammetyp:

Medea av Euripides är en grym pjäs om en stackars kvinna som behandlas riktigt illa av sin man, Jason. I ångesten, och som hämndaktion, slår Medea ihjäl de gemensamma barnen. För det är nämligen inte alltid barnets bästa att vara hos den biologiska mamman.

Moderskap är inte heller bara lycka och blombuketter. Att föda barn är en av de farligaste sakerna en kan syssla med, fortfarande, i stora delar av världen. Ta till exempel Kristina i Sista brevet till Sverige av Vilhem Moberg. Hon föder till döds, bokstavligen.

Föräldraskap kan vara många saker och jag tänker inte berätta mer om vilka aspekter som diskuteras i Chris Cleaves spännande Gold om ett triangeldrama i extremsportmiljö. Det går nämligen inte att berätta utan att ge bort trista spoilers. Och det vore synd, för boken är mycket bra! Läs den.

I övrigt är det här en kul sammanställning av dumheter folk gärna vräker ur sig till såväl oss barnfria som till de barnlösa, i båda fallen lika korkat.