Vägsäkerhet och tonårsstrul

Monica, Magnus 1966 är en sån där bok som hade varit lite bättre om den hade varit helt fiktiv. Ulrika Ewerman har skrivit en fiktivisering av verkliga händelser, och det känns som att hon tar hänsyn till efterlevande anhöriga på bekostnad av berättelsen.

Monica är fjorton (!) och lite vild av sig. Hon har mycket äldre pojkvänner, kanske mest för att hon blir bekräftad och behandlad som en vuxen av dem. Det vill säga: de vill ha sex med henne. När föräldrarna försöker stoppa hennes (ohälsosamma) relation med åtta år äldre Magnus (kriminell slyngel med psykisk ohälsa) rymmer de båda iväg på motorcykelroadtrip. Alltihop slutar illa.

Det är en otäck, otäck historia av typen ”se på medan någon kör rakt mot ett stup”. Ewerman spekulerar i hur Monica kanske tänkte och kände. Älskade hon Magnus? Men hade hon också tvivel? Ville hon verkligen ligga med honom hela tiden? Hade Monica kanske också en del labilitet i bagaget? Eller var hon bara tonårs-dum-i-huvudet?

Samtidigt – och det är här jag undrar om inte anhörighänsynen spelar in – så är det en väldans massa överslätande vad gäller Magnus. Som ju faktiskt våldtog ett barn.

Det är en sorglig berättelse, och läsvärd trots true-story-faktorn.