The sound and the fury

William Faulkner är knepig. Det gäller att så att säga \”ha det rätta sinnelaget\” för att läsa honom.

Liksom Det allra heligaste handlar The sound and the fury (på svenska: Stormen och vreden) om hemska händelser i södra USA. Eller, det är vad jag tror den handlar om, det är inte fullständigt glasklart.

Boken är uppdelad i fyra delar i stigande begriplighetsgrad. Den första delen är en mentalt funktionshindrad mans inre monolog. Ett virrvarr av intryck och tankar i ett flöde utan struktur och kronologi. Vissa glimtar tycks vara händelser från barndomen, annat har hänt senare, det är svårt att hänga med men det är uppenbart att något hänt med mannens älskade syster.

I andra delen är den inre monologen lite klarare. Det är den utvecklingsstörde mannens självmordsbenägne och intellektuelle bror som berättar. Läsaren börjar ana att systern blev opassande gravid och försköts från familjen.

Den tredje delen är mer sammanhängande och tydlig. Här berättar familjens tredje son om hur han tar hand om gamla mamma, den funktionshindrade brodern och den förskjutna systerns kvarlämnade dotter. Det är ingen vacker berättelse, han misshandlar och förtrycker dem alla. Han förskingrar dessutom systerns pengar som hon skickar till dottern. Allt är elände.

Slutligen kommer en sista förklarande del som främst tar den gamla svarta tjänstekvinnans perspektiv. Men det blir inget lyckligt slut.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker, men det var inte enkel läsning och det är ju bra att utmana sig själv ibland.

Annons

Det allra heligaste: William Faulkner

Jag har bockat av ännu en nobelpristagare: William Faulkner.

Det allra heligaste handlar om ett gäng råa typer som får en ung flicka i sitt våld. I samband med ett bråk om tjejen blir en av bovarna ihjälskjuten och en mycket diskutabel rättsprocess följer. Allt går åt helvete och ingen rättvisa blir skipad – inte åt någon.

Faulkners sätt att berätta är så befriande annorlunda mot dagens våldsorgier. Till skillnad från det mesta som ges ut idag så beskriver Faulkner aldrig de grova övergreppen i detalj, de skymtar bara fram och läsaren får göra en stor del av jobbet genom att pussla ihop informationen. Det är bra! Jag är så less på detaljerade beskrivningar av både mord och sex, det går faktiskt utmärkt att lämna en del åt läsaren också. Isbergsteknik tror jag det kallas, att skriva om så mycket med bara ett fåtal ord.

Skickligt om än deppigt.