3×3: Tistelöns ros

När bloggen Pocketlover utlyste utmaningen \”3×3\”, det vill säga tre böcker på valfritt tema, att läsas inom tre månader, så tänkte jag att det är väl ett bra tillfälle att läsa fler svenska klassiker.

Sagt och gjort och här kommer kommentar till den första 3×3-boken i min trio: Emelie Flygare Carléns Rosen på tistelön.

Det börjar med ett morddrama i skärgårdsmiljö och sedan följer läsaren både mördarens och den mördades familjer genom kärlek, sorg och sökandet efter sanningen.

En bisarr sak är synen på skam. Boken handlar om en hederskultur där skuld går i arv. Det vill säga, att dottern och frun till en mördare anses \”blodbefläckade\” fast att de inte ens vet om vad som har skett.

En annan förskräcklig tidsmarkör (boken skrevs år 1842) är det uschliga oskicket att använda ordet \”jude\” som skällsord för en snåljåp, en glidning i språket som naturligtvis spelar nazister rakt i händerna.

Men bortsett från detta så är det en spännande berättelse full av smugglartricks och kärleksvånda. Det bästa är att slutet faktiskt inte är förutsägbart, boken är därför en nagelbitare in i det sista.