Vassa föremål

Gillian Flynn har mycket otäck fantasi men tusan vilka spännande böcker hon skriver. Jag läste Sharp objects, hennes debutroman och det var läsning så att tänderna skallrade (sic).

Unga journalisten Camille mår inte bra. Hon är inte snäll mot sig själv. Och inte blir det bättre av att hon skickas till sin gamla hemstad i södra/mellanvästra USA för att jaga ett scoop om mördade barn. Camilles mamma och halvsyster (knarkande trettonåring med mycket speciellt dockhus som hobby) är nämligen inte riktigt som andra.

Det är som en deckare fast inte enligt standardmallen! Morden händer  där i bakgrunden och ger ett mysterium som visar sig inte vara det huvudsakliga mysteriet i berättelsen.

Det är hemskt, det är läskigt, det är krypande obehagligt och väldigt svårt att lägga ifrån sig.

Tematrio: rädsla

Lyran har halloweenfeeling och sätter \”rädsla\” som veckans tema – tre böcker som verkligen skrämt dig?

Som knappt tonåring läste jag Roald Dahls urläskiga skräcknovell Pig om en pojke som hamnar på något slags studiebesök på ett slakteri… Jag hade förskräckliga mardrömmar under lång tid men det betydde naturligtvis inte att jag slutade läsa Roald Dahl. Tvärtom.

Jag ska precis börja på något som verkar mycket skrämmande: Arlie Russell Hochschilds Strangers in their own land. En sociologisk undersökning av Donald-Trump-väljare i amerikanska södern. Återkommer i frågan.

I genren psykologisk thriller ligger Gillian Flynn väldigt bra till. Jag läste Mörka platser som är riktigt, riktigt otäck. Gone girl har jag inte läst, däremot sett som film, och den är ruggig den med.

Och ett bonusexempel som visserligen är lite läskigt i sig själv men som framför allt handlar om rädsla: Erik Helmerson, Den onödige mannen. Om dagens medelålders män som går omkring och är så rädda, men som känner sig tvingade att dölja det för att inte tappa ansiktet. Stackars, stackars drullar.

Brutala mord i mörk bladvändare

Egentligen är jag ingen thrillerläsare men så råkade jag ändå skaffa Gillian Flynns Mörka platser, mest för att filmatiseringen av Gone girl var en sådan mångbottnad rysare.

Mörka platser börjar med att vi får veta att Libby Day är enda överlevande från en förfärlig massaker, ett brutalt mord som utplånade en hel familj. Förövaren var hennes egen bror och Libby som då var sju år fällde det avgörande vittnesmålet som satte dit honom. Men Libby blir kontaktad av en man som har andra teorier om vad som egentligen hände. Sedan börjar det nystas upp olika trådar och det kommer fram mer och mer fakta om morddagen. Väldigt skickligt och med hög spänningsfaktor.

Jag sträckläste boken, det går inte att låta bli – en måste få veta vad som faktiskt hände. Läsaren hålls på halster fram till sista sidan.

Däremot är jag inte helt nöjd med upplösningen, jag kan inte förklara varför utan att ge bort någon spoiler. Kanske att pusseldeckarnas gyllene regler inte efterlevs till punkt och pricka, kanske att jag bara tycker att min egen teori om slutet hade varit mycket bättre (den var ju min).

Bland de mest intressanta aspekterna: hur barnvittnesmål kan lockas fram och belönas, hur lätt pedofilanklagelser kan urarta och växa till något okontrollerbart, påminnelsen om satanistskräcken på åttiotalet, de pricksäkra beskrivningarna av tafatta och hopplösa tonåringar som vill göra allt för att passa in och få vara med – och som blir så tacksamma mobbningsoffer eftersom barn och tonåringar kan vara fruktansvärt elaka.

Hundskadeindex: En hund blir mördad. Och en tjur.