Egentligen är jag ingen thrillerläsare men så råkade jag ändå skaffa Gillian Flynns Mörka platser, mest för att filmatiseringen av Gone girl var en sådan mångbottnad rysare.
Mörka platser börjar med att vi får veta att Libby Day är enda överlevande från en förfärlig massaker, ett brutalt mord som utplånade en hel familj. Förövaren var hennes egen bror och Libby som då var sju år fällde det avgörande vittnesmålet som satte dit honom. Men Libby blir kontaktad av en man som har andra teorier om vad som egentligen hände. Sedan börjar det nystas upp olika trådar och det kommer fram mer och mer fakta om morddagen. Väldigt skickligt och med hög spänningsfaktor.
Jag sträckläste boken, det går inte att låta bli – en måste få veta vad som faktiskt hände. Läsaren hålls på halster fram till sista sidan.
Däremot är jag inte helt nöjd med upplösningen, jag kan inte förklara varför utan att ge bort någon spoiler. Kanske att pusseldeckarnas gyllene regler inte efterlevs till punkt och pricka, kanske att jag bara tycker att min egen teori om slutet hade varit mycket bättre (den var ju min).
Bland de mest intressanta aspekterna: hur barnvittnesmål kan lockas fram och belönas, hur lätt pedofilanklagelser kan urarta och växa till något okontrollerbart, påminnelsen om satanistskräcken på åttiotalet, de pricksäkra beskrivningarna av tafatta och hopplösa tonåringar som vill göra allt för att passa in och få vara med – och som blir så tacksamma mobbningsoffer eftersom barn och tonåringar kan vara fruktansvärt elaka.
Hundskadeindex: En hund blir mördad. Och en tjur.
Litterärt ofog 