Jag läste om Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad, det var nog mer än tjugo år sedan sist.
Första delen av stadsserien utspelar sig 1860-1880. Henning är 15 år och föräldralös, han har tagit sig hela vägen till Stockholm för att starta ett nytt liv och bli någonting mer än bara en mjölnardräng. Han lyckas hanka sig fram på olika tunga jobb – som tegelbärare, hamnstuvare och sillpackare. Lönen är liten och arbetet tungt, när Henning är 35 är han redan en bruten och gammal man. Men han är ändå ganska nöjd med livet uppe på fattiga Södermalm.
Det handlar inte egentligen om Henning och hans familj, de är bara en intrigmekanism. Egentligen är det Stockholm som är huvudpersonen. Det här är en skildring av hur staden växer fram under industrialiseringen – om fattigdomen, eländet, supandet, sjukdomarna, klasskampen och levnadsvillkoren. Det är fascinerande läsning, även andra gången.
Ps. alla ni som tror på SDs propaganda om att vi skulle ha ett Bullerbysamhälle om vi bara ströp invandringen: gängkriminalitet och våld i förorterna är ett fenomen vi har haft sedan långt innan de senare invandringsvågorna. Fogelströms skildringar är ett bra exempel för den historielöse som är öppen för att ompröva sina fördomar.