Böcker, läsning och litteraturklur
Även om konceptet börjar bli rätt urvattnat och alltför många sommarprat förpackas i den krystade modell som Sveriges Radio tror är en fiffig dramaturgi, så kommer jag nog ändå försöka lyssna på ett par Sommar i P1 i år igen.
Nämligen Greta Thunberg, Mona Sahlin, David Sundin och Siri Hustvedt. Resten är jag mindre intresserad av, men vem vet – ibland är det ju de oväntade korten som visar sig vara bäst att lyssna på.
Det där andra litteraturpriset har ju lämnat walkover, men Augustpriset finns i alla fall kvar att tala om.
Jag känner inte till någon av årets sex nominerade romaner:
Anna Fock har jag läst och gillat, Steve Sem-Sandberg har jag läst och inte gillat. Får se om det blir fler Augustnomineringsläsningar under vintern… Vad tycker du, har du någon av dem att rekommendera?
Så orättvist och så fel – Sara Danius har gått ur tiden.
Läs Husmoderns död och andra texter, det kan vara det mest intelligenta och intellektuella du stöter på under din livstid.
Tänk, till och med min hjälte Roald Dahl ägnade sig åt att skjuta upp jobbet emellanåt. Synd bara att tricket inte funkar på mitt jobb – blyertspennor har jag inte sett på åratal, än mindre en pennvässare.
Någon tipsade om den här gamla videon där Roald Dahl (for President!) berättar om sin fantastiska lilla skrivarlya. Kolla hur fint han har fixat fåtöljen! Och mysig filt och fotpall.
Så här vill jag också ha det på jobbet.
Kaboom! Sara Danius sommar i P1, vilken kvinna hon är. Så tydlig, så tuff, så värdig och osvikligt professionell.
Det enda jag blir lite ledsen av när jag lyssnar på det här sommarpratet är att det luktar drottningoffer. Danius är sannolikt fullt medveten om att hon kommer få svårt att kunna komma tillbaka och rädda Akademin (men hurra för att hon håller dörren på glänt från sitt håll!). I vårt fegis-Sverige måste det ju alltid vara en mesig och förment neutral mellanmjölkkandidat som kallas in. Den som har tagit rättfram och öppen ställning blir ju normalt sett omöjlig för viktiga poster.
Vilket är synd! Det som borde göras är ju nämligen att kungen och statsministern omedelbart ringer upp Danius och ber på sina bara knän att hon, den bästa av alla ständiga sekreterare genom tiderna, kommer tillbaka och reder ut gubbsoppan. Med löfte om att Horace och hans vänner förpassas till historiens soptipp naturligtvis.
Och de borde erbjuda mycket, mycket mer. Varför skulle hon egentligen ställa upp och göra en sådan uppoffring? Efter all skit hon fick utstå under våren?
Danius for President!
Avgå Horace!
Apropå de två böcker jag lyckade lokalisera på bibblan: jag lyssnade också på gårdagens \”Sommar i P1\” med Katarina Wennstam. Gör det du med!
Wennstam är väldigt, väldigt intressant. Hon talar om saker som borde vara självklarheter men som tyvärr inte är det: att det är dags att rättsväsendet slutar dumförklara män. Att samhället borde sluta stå passivt och låta 13 kvinnor om året bli mördade av sina ex. Att folk borde ha lärt sig av med de puckade ursäkterna för när pojkar beter sig illa mot flickor (\”han är nog bara kär i dig\” istället för att säga åt pojken att sluta bete sig illa). Att gottandet i våldsporr inom både nyhetsrapportering och deckargenren har gått för långt.
Just det där med manligt ansvar och manlig kompetens tycker jag är relevant att prata om. Majoriteten av alla män klarar ju visst av att låta bli att våldta folk, oavsett hur de är klädda eller hur de rör sig. Män är nämligen, precis som andra människor, fullt kapabla att begripa grundläggande moral och etik. Det är därför de får ha rösträtt och kan få bli anställda för viktiga jobb. Så varför skulle offrets beteende vara det allra minsta relevant i ett våldtäktsmål? Det tål att sägas om och om igen tills dess att vi har fått slut på de här dumheterna. Därför är jag så glad och tacksam att människor som Katarina Wennstam orkar fortsätta kämpa.
Boys will be boys held accountable for their actions.
Juli Zeh är en av mina favoritförfattare, hon är smart, allsidig och alla hennes böcker är mycket läsvärda. Jag fick nyligen låna textsamlingen Treideln och hade en hel del trevliga lästimmar med den.
Sommarpratarna – ibland guldkorn, ofta rent skräp. Jag hade inte så höga förväntningar när jag slog upp årets lista, men… Sara Danius! Och Katarina Wennstam! Och Mark Levengood! Så det blir i alla fall tre program att ladda ner. Dessutom Peder Fredriksson på försök, han har en viss koppling till vad jag är iväg och sysslar med just nu.
PS. Jag har det vansinnigt trevligt och är redan nöjd med resan.
Lyrans tematriotema idag är, på förekommen anledning, tre böcker med koppling till Sara.
Sara Stridsbergs Drömfakulteten är välskriven och intressant, om än lite intensiv emellanåt. Om feministen Valerie Solanas och hennes tragiska slut efter att bland annat ha försökt ta kål på Andy Warhol. Läsvärd!
Sara Lövestam är en av mina favoriter och dessutom någon slags universalgeni. Speciella deckare, romaner med mycket annorlunda huvudpersoner (äntligen!) och mycket, mycket speciella grammatikböcker. Lövestam vore en utmärkt efterträdare på posten som ständig sekreterare, jag tror att hon skulle kunna styra upp det hela mycket redigt.
Och så tycker jag att fler borde upptäcka Sarah Waters, som alltid har en oväntad twist och underbara kvinnoporträtt i sina svårgenrebestämda romaner, ofta mot historisk Londonbakgrund.
Jag försöker för övrigt klura ut hur jag ska kunna få tag i Den blå tvålen och Husmoderns död från Bryssel; när jag kommer till Sverige nästa gång lär de väl vara slutsålda...
Avgå, Horace!
Litterärt ofog 