Läste just ut Anatole Frances Drottning Gåsfot från 1893. Den handlar om en ung man som växer upp på ett gåsstekeri och som luras iväg av ett par präster för bli lärd. I ärlighetens namn ägnar de sig dock mest åt att jaga fruntimmer och alkohol.
En snuskig satir på sin tid – idag lite obegriplig. Humor är knepigt och ofta tidsbundet. Ändå blir det intressant läsning och jag kan se att många fransmän satte vinet i vrångstrupen när de läste France på den tiden – det är mycket sex, skamlöst sex och våldsam drift med alla kyrkans män. Fast det kommer förstås fram mellan raderna, inte explicit som i dagens trista sexskildringar av typen Femtio nyanser av tråkig litteratur. Idag sätter man istället i halsen av den chockerande öppna antisemitismen, antizyganismen och sexistiska misogynin.
Kryssar ännu en nobelpristagare på listan men sätter inte upp Anatole France som kom-ihåg för kommande läsning.
Litterärt ofog 