Gåtan av Marianne Fredriksson låtsas först vara en polisdeckare. Men det är det inte.
Medelålders kvinna i livskris besöker sin sommarstuga men hittar ett lik. Den döda är en kopia av kvinnan, fast tjugo år yngre. Vem är hon? Livskrisen tilltar drastiskt. Famlande i familjehemligheter följer. Grekiska häxor dyker upp där en minst anar det. Den gamla mamman som rimligen borde sitta inne med sanningen om eventuella systrar vid sidan om är – eller låtsas vara – mycket dement.
Det är svart och jobbigt och hade varit en utmärkt berättelse om psykisk ohälsa, om det bara inte hade varit för det där malandet om spåkonst, andar och häxor. Suck.
Jag har inte läst något av Marianne Fredriksson tidigare, men det verkar som att hon verkligen kunde skriva! Det är temat mer än utförandet jag har invändningar mot.
Litterärt ofog 