Tematrio: långa titlar som är jättelånga och som kanske aldrig slutar utan bara pågår och pågår och till slut finns det nästan inte längre plats för själva texten för att titeln var så lång

Lyrans tematrio handlar idag om långa titlar. Här kommer mina tre förslag!

1) Peter Fröberg Idling, Sång till den storm som ska komma. En bok om Pol Pot. Tyvärr inte särskilt genomarbetad och korrläst. Och så de där moderna stilexperimenten – suck.

2) Lotta Lotass, Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet. Lotass är ett geni! Fullständigt galen, men ett geni. Den här boken handlar om (kan det sägas att Lotass böcker \”handlar om\” något?) några yrkesmördare i öknen i sydvästra USA. Det är suggestivt och abstrakt och väldigt, väldigt intressant.

3) Bodil Malmsten, Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. Malmsten är också ett geni, ett fantastiskt roligt sådant. Hennes böcker är sorglig-roliga på ett alldeles trollbindande sätt. Måste läsas. De gör en till en mer fullständig människa.

Annons

Sång till den icke korrekturlästa storm som skall komma

Läste just ut Peter Fröberg Idlings “Sång till den storm som skall komma“. Mycket bra berättelse.

Synd bara att bokförlag nu för tiden väljer att spara in kostnaden för riktig, professionell korrekturläsning. Det är kanske bara läslöss som jag som fortfarande bryr mig om sådant – men jag stör mig å andra sidan desto mer. Jag läser den här vackra, intressanta, välberättade historien… och fastnar ideligen i fel användning av ord som “betrakta”,  att det står “retligt” men egentligen ska vara “retsamt” och så vidare. Och när jag slår ihop boken är jag mer irriterad över de onödiga språkfelen än jag är imponerad av berättelsen. Så synd!

Undrar också om berättargreppet att skriva hela första tredjedelen i du-tilltal verkligen är en hit. Kommer fram till: nej. Det är det inte.

Men som sagt, en vacker, intressant berättelse.