Frostenson, också adjöss

Ja hörrni, vad ska en säga.

Katarina Frostenson lämnar Svenska Akademien men får ett \”tröstpris\” i form av en liten pension per månad samt får bo kvar i den subventionerade lägenheten.

Är det en uppgörelse med det förflutna det, verkligen? Tja, kanske bättre än fortsatt trassel, men inte helt snyggt.

Det som framför allt blivit uppenbart i alla turerna är att ju just detta, att många av de aderton verkar se Akademien som ett självklart privilegium som de plockar mesta möjliga ut från. Inte riktigt lika pampigt som det har försökt verka utåt, alltså. Gärna litteratur och språkvård, men först ett rikligt stipendium till oss själva, verkar valspråket vara.

Eftersmaken är alltså fortfarande besk. Det är mig obegripligt att Horace inte har kastats ut ännu. Han jobbar ju sannerligen hårt på att göra sig omöjlig med det ena uttalandet dummare och mer osmakligt än det andra.

Hejdå Katarina Frostenson, vad synd att du inte tog med dig Horace när du gick.