Böcker, läsning och litteraturklur
Neil Gaiman for President!
Neverwhere är en charmig liten roman om en rätt misslyckad ung man som en dag råkar snubbla över ett parallelluniversum gömt mitt i, eller rättare sagt under London. Han slår följe med en tjej jagad av två hemska lönnmördare. Bland katakomberna finns också ett gigantiskt vildsvin och en lömsk markis.
Gaiman är lite av en rock’n’roll Terry Pratchett. Klurig ordvändarhumor, oväntade karaktärer, listig intrig. Mycket, mycket kreativt och fantasifullt. Jag älskar det.
Neil Gaimans böcker är ju härliga, så jag testade ett av hans graphic-novel-album också.
Som så ofta: TACK, BOKTANKEN!
Tänk dig att Neil Gaiman och Terry Pratchett skriver en bok om apokalypsen tillsammans. Hur roligt skulle inte det bli?
Det är ännu roligare – för det har nämligen hänt på riktigt. En skruvad, absurd komedi om en ärkeängel och en ärkedemon som först råkar tappa bort antikrist och sedan ingår en hemlig pakt för att stoppa armageddon. De har nämligen blivit lite för förtjusta i jordelivet och vill inte att snabba bilar, gamla böcker och färggranna fruktdrinkar ska behöva utplånas i den sista striden.
Boken heter Good omens och är rolig underhållning för alla med det minsta uns nördhumor.
Lyran har tema barnböcker i veckans trio. Länge sedan för mig men ändå passande eftersom mina syskon har ynglat av sig och jag därför har faster/moster-plikter när det gäller att fördela läslistor och bokpaket. En värdig uppgift!
Jag rekommenderar alla Roald Dahls barnböcker men kanske framför allt Matilda. Där finns så mycket att lära sig: om fusk med varvmätaren på gamla bilar, om hur en ödla och ett vattenglas kan kombineras med intressanta resultat och om hur oerhört, oerhört viktigt det är att läsa många bra böcker.
En goding jag hittade rätt nyligen är Tvillingarna Thorntwaites testamente av Gareth P. Jones. Om två unga föräldralösa syskon som ägnar dagarna åt att hitta på kreativa nya sätt att försöka ha ihjäl varandra. Mörk humor när den är som bäst, och precis lagom spännande för någon i säg elvaårsåldern.
Detsamma gäller Neil Gaimans underbara The graveyard book som jag inte kan sluta rekommendera. En bebis undkommer en hemsk händelse och blir istället adopterad av ett par snälla spöken. Han växer upp på kyrkogården och lär sig nyttiga knep som att gå genom väggar, skrämmas och hantera varulvar. Så väldigt fin och rar och lite, lite läskig.
Neil Gaiman är skojig, jag läste novellen The truth is a cave in the black mountains som är en riktig klassisk saga fast med liten klurig tvist på slutet.
En dvärg och en man färdas tillsammans mot en magisk grotta där det sägs finnas guld – och en förbannelse. Dvärgen har förlorat sin dotter. Han är inte beredd att förlåta den skyldige. Och han har en plan.
Strålande sagoberättarkonst!
Lyran har liten nobelprisgala i tematrion idag. Vi ska nominera en barnboksförfattare, en svensk författare och en nordisk författare till varsitt \”nobelpris\”. Det blir nobelfrossa, jag ska ju få utse årets riktiga pristagare senare i veckan också! Jo det är sant, jag fick det i julklapp.
1. Alternativt nobelpris, kategori barnböcker
Min favoritförfattare Roald Dahl är tyvärr död och kan inte få priset. Jag nominerar istället hans värdige arvtagare Neil Gaiman som bland annat har skrivit den kusliga och fina The graveyard book, en bok jag önskar hade funnits när jag var tolv år. En pojke adopteras av spöken.
2. Alternativt nobelpris, kategori svenska författare
Den här är lätt: nomineringen går enhälligt till Elsie Johansson för hennes fina skildringar, underbara personporträtt och aldrig enkla eller tillrättalagda teman. Elsie for President! Läs till exempel Sin ensamma kropp, Kvinnan som mötte en hund eller såklart Nancy-trilogin.
3. Alternativt nobelpris, kategori nordiska författare
Sofi Oksanen ska ha ett nobelpris i framtiden, den saken är klar. Hon är fantastisk. Så varför inte redan nu? Jag har Norma i läshögen och ser mycket fram emot den.
Det finns en del författare som är så bra att varje gång jag läser dem undrar jag varför jag inte redan har läst ALLT av dem. Margaret Atwood till exempel, och Neil Gaiman.
Jag fick en bokpresent: Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut.
En liten sagopärla! Alldeles magisk. En man passerar huset där han bodde som barn och minns plötsligt några väldigt mystiska och farliga händelser ur barndomen. Det har att göra med en mycket märklig familj i granngården, en slags magiska kråkfåglar samt en \”loppa\” som rymt ur ett uråldrigt parallelluniversum och som ställer till stor oreda.
Det är en jättefin saga, läs den!
Litterärt ofog 