Ibland kan de gamla stofilerna överraska. Jag började på Karl Gjellerups Kvarnen med viss bävan. Beigebrunt omslag, tjock roman, nobelpristagaren för 1917.
Men det var en synnerligen lättläst bok! Ett slags romantiskt drama som skulle göra sig utmärkt som kostymfilm. Alltihop utspelar sig kring en kvarn. Mjölnarens fru är döende och den ambitiösa pigan i huset drar upp storstilade planer för att själv knipa åt sig husmorskapet. Samtidigt intrigerar mjölnarfruns mamma för att försäkra sig om att barnbarnet får en lämplig ny styvmor (läs: för att inte arvet ska förskingras), nämligen skogvaktarens beskedliga och mycket kristna syster. Mjölnaren själv är en svag själ som fladdrar likt ett rö för vinden, och mitt i alltihop finns kvarndrängen Jörgen som har svårt att hålla händerna i styr.
Lägg till detta: stulna kyssar, tama rådjur, spökande fruntimmer samt en spektakulär storbrand och en mordhistoria. Fartfyllt och underhållande med ett överraskande slut!
Som sagt: en utmärkt kostymfilm.
(Hundskadeindex: en hund blir illa behandlad, en katt dör)
Litterärt ofog 