Tematrio: berg och dalar

Lyrans tematrio idag är \”höga berg och djupa dalar\”. Först tänker jag slå ett slag för en av böckerna som Lyran själv rekommenderar: Marlen Haushofer, Die Wand (Väggen). En underbar bok! Kvinna fastnar bakom magisk glasvägg på en alptopp med en ko, en katt och en hund.

Min egen trio idag har ett tema i temat: män som gör konstiga saker i Himalaya.

Första exemplet: Das grössere Wunder av Tomas Glavinic. Om en machoidiot till man som klättrar upp på Mount Everest. Detaljerna om hur en tar sig upp på extrema höjder är intressanta men huvudpersonen är avskyvärd. Han tar egoistiska risker som utsätter andra människor för stor fara men författaren beskriver honom ändå som en superduper megamanlig hjälte som får tjejen på slutet. Glavinic står numera på svarta listan.

Mikael Niemis mörka skröna Populärmusik från Vittula börjar också med en man som p.g.a. egen dumhet fastnat på ett högt berg. Spoiler: han kissar sig fri. Jag tycker mer om Niemis senare böcker, framför allt fantastiska Fallvatten som är en omtumlande katastrofroman.

Hergés snygga seriealbum Tintin i Tibet passar kanske inte riktigt in för Tintin gör ju inget puckat, han är ju en hjälte på riktigt. Tillsammans med Milou och Kapten Haddock ger han sig upp i bergen för att rädda sin unge älskare, Chang. Eller är det bara jag som läser in en allvarlig bromance i deras relation? Trivia: av någon anledning hade vi det här seriealbumet på norska i sommarstugan, i norsk översättning heter hunden Terry.

Machoidiot på Mount Everest

Jag fick låna en bok på tyska av en kollega: Thomas Glavinic, Das grössere Wunder.

Egentligen hade jag ju satt upp Glavinic på svarta listan men kollegan insisterade på att den här romanen var mycket bättre än förskräckliga svamlet i LISA.

Det är en bok om en riktig idiot till karl som vill klättra upp på Mount Everest. Som det machospån han är ger han inte upp trots ett brutet revben, uppenbara psykiska problem samt den lilla detaljen att han utsätter mängder av andra människor för livsfara genom sitt oansvariga beteende.

Jag läste den här romanen rätt snabbt, den är lättläst och hela grejen med Mount Everest är väldigt spännande. Glavinic har med massor av detaljer jag inte kände till, om tryckförändringar och syrgas och glaciärsprickor och jag vet inte allt.

Däremot avskydde jag huvudpersonen. Ett riktigt praktäckel. Problemet är att Glavinic verkar se honom som en hjälte. Det gör inte jag. Dessutom hade jag kapat ca 20% av innehållet om jag hade fått redigera – det finns en mängd onödiga sidospår som inte leder någon vart. Radera!

Glavinic blir kvar på svarta listan, om än inte på Grossman-nivån.

Mystisk massmördare i tyskt knarkarsvammel

Ett ord som flera gånger kom för mig under läsningen av Thomas Glavinics thriller Lisa var: SVAMMEL.

Lisa är en thriller om en man som flyr undan en exceptionellt läskig och hänsynslös massmördare. Han har tagit sin tillflyktsort till ett ödsligt hus långt ut i vildmarken och där sitter han nu med sin tioårige son, drar i sig enorma mängder kokain och whisky samt skickar ut en serie ytterst osammanhängande webradiosändningar.

Låter som potentiellt spännande! Men svamlet, det förbannade svamlet. Det tog kål på all spänning.

Det stilistiska draget är nämligen att författaren skrivit ordagrant hur det skulle låta att lyssna på webradiosändningar av en mestadels mycket berusad och narkotikapåverkad person. Det är osammanhängande, det är talspråk, han byter ämne hela tiden och pratar mest om hur han häller upp en ny drink eller hur hallisarna ser ut. Snark.

Väl dolt i den enorma svammelsvadan kommer i småhackade bitar själva storyn om massmördaren som väntar därute i mörkret. Det är ett märkligt mysterium och man anar snabbt att det är något udda med denna mördare – men vad? Vad är det egentligen som händer? Varför är mördaren ute efter radioprataren? Vad har hänt med radiopratarens fru?

Jag harvade mig genom svamlet ända till slutet eftersom jag hoppades att det skulle komma en snygg upplösning som förlät det eländiga berättandet.

Så blev det inte.

Upplösningen är orimlig och ologisk och otillfredställande.

Detta är en oerhört slarvig bok. Författaren tyckte det var en kul idé att skriva verbatimt hur det låter när fulla människor får en mikrofon framför näsan. Men berusade människor är mycket sällan intressanta att lyssna till och Glavinics radiopratare är inget undantag. När det dessutom saknas en vettig berättelse att hänga upp den fulle radiopratarens svammel på, då är det illa.

Välkommen till svarta listan, Thomas Glavinic! Må du marinera väl i sällskap av andra usla berättare såsom David Grossman (curse you!), Camilla Läckberg och Ken Follett.

Halloweenläsning

Annikas bokblogg skickar som vanligt ut en fredagsfråga, nämligen: blir det någon halloween-läsning?

Nej.

Jag läser inte storhelgsorienterat och jag har inget till övers för det amerikaniserade halloween, jag tycker mycket bättre om den värdiga och fina allhelgonahelgen.

Och så vill jag påpeka att ingendera infaller förrän nästa vecka/helg.

Men med det sagt så håller jag faktiskt på med en skräckis, nämligen Thomas Glavinic: Lisa. En man är på flykt från en massmördare. Hittills är jag inte särskilt imponerad.