Glad påsk!

Särskild hälsning till alla med små gula påskfåglar. Vår lilla gula hette Thisbe, efter flickan med lejonet och mullbären i Ovidius Metamorfoser.

Foto: Thomas Marquart

Hennes största intressen i livet var att gnaga på trämöbler och snacka strunt med talgoxar. Vila i frid, lilla Thisbe.

Julkalender: kläckelsedagsluckan

Den 21a december är en dag att tänka på gojor, så då blir det naturligtvis det här citatet:

\”- Kom in, Hawkins, brukade han säga, kom in och prata med John. Ingen kan vara mer välkommen än du, min son. Sitt ner, så ska du få höra. Här har vi kapten Flint – jag kallar min papegoja kapten Flint efter den berömde sjörövaren – här har vi kapten Flint, som spår oss lycklig resa. Eller hur, kapten?
  Och då brukade papegojan svara i rasande fart: \’Piastrar, piastrar, piastrar!\’ tills man undrade om den inte skulle tappa andan eller tills John kastade sin näsduk över buren.
  – Den där fågeln, brukade han säga, är kanske tvåhundra år, Hawkins – de bli nästan hur gamla som helst, och om någon har sett mer ondska än hon, måste det vara djävulen själv. Hon har seglat med England – den store kapten England, sjörövaren. Hon har varit vid Madagaskar och vid Malabar och Surinam och Providence och Portobello. Hon var med när man fiskade upp vraken med silverlast. Det var då hon lärde sig \’piastrar\’. och det var inte att undra på. Trehundrafemtio tusen piastrar fick man upp, Hawkins! Hon var med när Viceroy of the Indies bordades utanför Goa. Och när man tittar på henne tror man att hon är en unge. Men du har luktat krut, eller hur, kapten?
  – Klart att vända, brukade papegojan skrika.\”

Glad påsk

Hurra! Det är påsk, de små gula fåglarnas högtid!

Vi ägnar oss åt Brysselsightseeing med besökande familjemedlemmar, men dessutom tänker vi förstås lite extra på den lilla gula huliganen, må hon vila i frid.

Ett par små huliganer finns också i utmärkta Majgull Axelssons Ditt liv och mitt, och jag hade ont i magen över att något hemskt snart säkert skulle hända dem. Det är ju så mycket otäcka trauman i den boken ändå, utan våld mot undulat ovanpå allt annat elände. Men smågojorna klarade sig, vilken tur!

Det går inte lika bra för huvudpersonens \”sinnesslöa\” bror, tyvärr. Majgull Axelsson skriver fantastiska och viktiga böcker om delar av svensk historia som vi kanske helst hade glömt och gömt undan… Läs och begrunda.

Tematrio: gul

Lyran har tematrio: gult, och norpar själv de två självklara tipsen Den gula tapeten och En halv gul sol. Båda två utmärkta!

Då slår jag till med Barbro Alving, Sol över torpet. Barbro Alving – Bang – var en fantastisk kåsör och krönikör. Så vasst, så roligt, så klokt och så mitt i prick. Sol över torpet är en av flera textsamlingar och en riktig hjärtevärmare (fast utan slisk).

Smörgul är också den béarnska hästen som D\’Artagnan rider in i Paris på i början av romanen De tre musketörerna av Alexandre Dumas. Denna smörgula bondhäst är sinnebilden för den lantlige och oerfarne D\’Artagnan. Men han håller huvudet högt trots att han ser löjlig ut på sin gula springare och är beredd att utmana alla som skrattar åt honom på duell. Jag älskade äventyrsromanen om de tre (fyra) musketörerna när jag var ung, även om jag idag absolut inte kan godta idén om att en man skulle ha rätt att själv stå till doms över och halshugga sin hustru, oavsett om hon har varit otrogen.
Gulan i ägget är en av de viktiga intrigfaktorerna i Jasper Ffordes ytterst annorlunda deckare The big over easy. Fforde skriver inte vanliga deckare, ånej. Han skriver halsbrytande deckare i metalitterär miljö. I det här fallet: skärvorna av Humpty Dumpty hittas vid en mur. Men föll han verkligen? Eller fick han kanske hjälp på traven..?
Dessutom får ni ett idolfoto på min lilla gula huligan, må hon vila i frid.

Små gula fåglar

Det är påsk, de små gula fåglarnas tid.

Jag lyssnar just nu på Majgull Axelssons Ditt liv och mitt, där förekommer två högt älskade undulater. Jag är bara i början av boken ännu men jag har en stark känsla av att det inte kommer sluta väl för de små fåglarna.

I övrigt är det, så långt, en typisk Axelsson: välberättad, oroväckande, gripande. Människor som är lite annorlunda. En obarmhärtig påminnelse om de mörkaste delarna ur vår svenska historia, inte alls särskilt långt tillbaka i tiden.

Jag lyssnar vidare! Men med paus över påsk, ifall det nu går illa för undulaterna.

Julkalendern: kläckelsedagsluckan

Glad kläckelsedagI dagens julkalendergåta får du bonuspoäng om du vet vilken slags fågel som fröken har i buren i originalversionen.

\”Jean (har tagit sin hatt)  Vad har ni där för slag? Vad är det?
Fröken  Det är bara min undulat! Den vill jag inte lämna!
Jean  Se så där ja! Ska vi nu ha fågelbur med! Ni är ju rasande! Släpp buren!
Fröken  Mitt enda jag tar med mig från hemmet; den enda levande varelse som håller av mig, sedan Diana blev mig otrogen! Var inte grym! Låt mig få ta den med!
Jean  Släpp buren säger jag – och tala inte så högt – Kristin hör oss!\”

Lita inte på fåglarna

\”Not all the birds are to be trusted\”, säger Aragorn till hoberna när de lämnar Bree/Bri och rör sig mot Weathertop/Väderklint.

Antagligen tänkte han på hackspetten, denna skogarnas värsta terrorist. Jag för en ojämn kamp mot vår lokala hackspett. Den försöker bryta sig in i småfåglarnas holkar för att stjäla deras ungar, den arbetar effektivt på att ta sönder våra elstolpar och gaveln på vår gäststuga och i vintras kapade den kabeln till vår julbelysning. Två gånger!

På andra plats i odågeligan kommer talgoxen, en demoleringsexpert i klass med undulaten. Ingen som helst respekt för andras egendom. Orädda, nyfikna och ständigt redo att till exempel börja riva ut all isolering om de råkar hitta ett litet hål i någons husfasad.

Två av våra uppskattningsvis fyrtio talgoxar.
Fotot taget av gula huliganens pappa.

Glad kläckelsedag!

Den 21a december är en viktig dag! Det är den gula huliganens kläckelsedag. Vi fortsätter fira den även om den lilla gula har flugit vidare till de sälla jaktmarkerna. Där gnager hon på inredningen, väcker grannarna klockan 03 om sommarmorgnarna eftersom solen ju har gått upp och flyger fritt och lyckligt från en gren till nästa.

Den gula huliganen hade egentligen ett riktigt namn, hon hette Thisbe. Därför tipsar jag idag om Ovidius, Metamorfoser från någon gång omkring år noll. Jag älskar Metamorfoser, den gula huliganens pappa däremot suckar djupt när han ser den. Han tvingades läsa den på latin i skolan och är avogt inställd.

Metamorfoser är en sagosamling på vers. Sagan om Pyramus och Thisbe handlar om ett olyckligt kärlekspar vars familjer förbjuder dem att träffas. De rymmer för att ses ändå men en serie olyckliga missförstånd med bland annat ett lejon, en slöja och ett svärd gör att båda två dör på slutet. Och det är Thisbes blod som gör att mullbärsträdets bär numera är röda…

Om det låter bekant är det för att Shakespeare knöck hela historien och kallade den Romeo och Julia, största skillnaden är att han bytte ut lejonet mot en giftflaska.

Vila i frid, fina Thisbe.