Böcker, läsning och litteraturklur
Den lilla gula huliganen kläcktes för nästan tjugo år sedan och har varit saknad i dryga tio.
Den 21a december tänker vi lite extra på fåglar i allmänhet och synnerhet och läser Daphne du Mauriers strålande novell om hur det kan gå när en inte respekterar sina flygande vänner tillräckligt.
Särskild hälsning till alla med små gula påskfåglar. Vår lilla gula hette Thisbe, efter flickan med lejonet och mullbären i Ovidius Metamorfoser.
Hennes största intressen i livet var att gnaga på trämöbler och snacka strunt med talgoxar. Vila i frid, lilla Thisbe.
Den 21a december är en dag att tänka på gojor, så då blir det naturligtvis det här citatet:
\”- Kom in, Hawkins, brukade han säga, kom in och prata med John. Ingen kan vara mer välkommen än du, min son. Sitt ner, så ska du få höra. Här har vi kapten Flint – jag kallar min papegoja kapten Flint efter den berömde sjörövaren – här har vi kapten Flint, som spår oss lycklig resa. Eller hur, kapten?
Och då brukade papegojan svara i rasande fart: \’Piastrar, piastrar, piastrar!\’ tills man undrade om den inte skulle tappa andan eller tills John kastade sin näsduk över buren.
– Den där fågeln, brukade han säga, är kanske tvåhundra år, Hawkins – de bli nästan hur gamla som helst, och om någon har sett mer ondska än hon, måste det vara djävulen själv. Hon har seglat med England – den store kapten England, sjörövaren. Hon har varit vid Madagaskar och vid Malabar och Surinam och Providence och Portobello. Hon var med när man fiskade upp vraken med silverlast. Det var då hon lärde sig \’piastrar\’. och det var inte att undra på. Trehundrafemtio tusen piastrar fick man upp, Hawkins! Hon var med när Viceroy of the Indies bordades utanför Goa. Och när man tittar på henne tror man att hon är en unge. Men du har luktat krut, eller hur, kapten?
– Klart att vända, brukade papegojan skrika.\”
Hurra! Det är påsk, de små gula fåglarnas högtid!
Vi ägnar oss åt Brysselsightseeing med besökande familjemedlemmar, men dessutom tänker vi förstås lite extra på den lilla gula huliganen, må hon vila i frid.
Ett par små huliganer finns också i utmärkta Majgull Axelssons Ditt liv och mitt, och jag hade ont i magen över att något hemskt snart säkert skulle hända dem. Det är ju så mycket otäcka trauman i den boken ändå, utan våld mot undulat ovanpå allt annat elände. Men smågojorna klarade sig, vilken tur!
Det går inte lika bra för huvudpersonens \”sinnesslöa\” bror, tyvärr. Majgull Axelsson skriver fantastiska och viktiga böcker om delar av svensk historia som vi kanske helst hade glömt och gömt undan… Läs och begrunda.
Dagens stora nyhetshändelse: Pippi Långstrumps papegoja har dött. It has ceased to be. It is an ex-parrot.
Då slår jag till med Barbro Alving, Sol över torpet. Barbro Alving – Bang – var en fantastisk kåsör och krönikör. Så vasst, så roligt, så klokt och så mitt i prick. Sol över torpet är en av flera textsamlingar och en riktig hjärtevärmare (fast utan slisk).
Det är påsk, de små gula fåglarnas tid.
Jag lyssnar just nu på Majgull Axelssons Ditt liv och mitt, där förekommer två högt älskade undulater. Jag är bara i början av boken ännu men jag har en stark känsla av att det inte kommer sluta väl för de små fåglarna.
I övrigt är det, så långt, en typisk Axelsson: välberättad, oroväckande, gripande. Människor som är lite annorlunda. En obarmhärtig påminnelse om de mörkaste delarna ur vår svenska historia, inte alls särskilt långt tillbaka i tiden.
Jag lyssnar vidare! Men med paus över påsk, ifall det nu går illa för undulaterna.
Glad kläckelsedag! I dagens julkalendergåta får du bonuspoäng om du vet vilken slags fågel som fröken har i buren i originalversionen.
\”Jean (har tagit sin hatt) Vad har ni där för slag? Vad är det?
Fröken Det är bara min undulat! Den vill jag inte lämna!
Jean Se så där ja! Ska vi nu ha fågelbur med! Ni är ju rasande! Släpp buren!
Fröken Mitt enda jag tar med mig från hemmet; den enda levande varelse som håller av mig, sedan Diana blev mig otrogen! Var inte grym! Låt mig få ta den med!
Jean Släpp buren säger jag – och tala inte så högt – Kristin hör oss!\”
Glad påsk! En dag att hylla alla små gula fåglar.
I övrigt firar vi ingen påsk här hemma, möjligen att jag tar det som en ursäkt för att äta lite extra choklad.
\”Not all the birds are to be trusted\”, säger Aragorn till hoberna när de lämnar Bree/Bri och rör sig mot Weathertop/Väderklint.
Antagligen tänkte han på hackspetten, denna skogarnas värsta terrorist. Jag för en ojämn kamp mot vår lokala hackspett. Den försöker bryta sig in i småfåglarnas holkar för att stjäla deras ungar, den arbetar effektivt på att ta sönder våra elstolpar och gaveln på vår gäststuga och i vintras kapade den kabeln till vår julbelysning. Två gånger!
På andra plats i odågeligan kommer talgoxen, en demoleringsexpert i klass med undulaten. Ingen som helst respekt för andras egendom. Orädda, nyfikna och ständigt redo att till exempel börja riva ut all isolering om de råkar hitta ett litet hål i någons husfasad.
Litterärt ofog 