Tematrio: pojkar

Lyran har i jämställdhetens namn också en tematrio om böcker om pojkar. Här skulle en förstås kunna drämma till med Flugornas herre men jag tror ändå att det får bli tre lite mer långväga författare.

Alain Mabanckou har skrivit en fantastisk uppväxtskildring om livet i ganska fattiga Republiken Kongo – med vidskepliga föräldrar och ett barns hela utsatthet. Romanen heter Imorgon fyller jag tjugo och är särskilt underbar i franskt original för den som ids försöka.

Flyga drake av Khaled Hosseini täcker in så många aspekter av att vara pojke i Afghanistan – pojkars vänskap, rivalitet, homoerotiskt laddade skamkänslor och förstås det horribla i att växa upp och leva i en så osäker del av världen.

Homoerotik blir det också i Abdellah Taïas fina kortroman Ett arabiskt vemod som liksom Flyga drake har en nyckelscen med en våldtäkt men som sedan utvecklar sig åt helt andra håll. Om en pojke som växer upp och finner sin identitet bortom de strikta mansrollerna i åttiotalets Marocko. Poetiskt språk utan att verka tungt eller konstlat, väldigt lättläst och med stort framåtdriv. Kuriosa: Rikard Wolff har översatt en annan av Taïas texter och låtit Lisa Ekdahl tonsätta den, så pass vackert skriver han nämligen.

Tematrio: saker som flyger

Högt flyga orden, tanken stilla står!

Eller i alla fall ska dagens tematrio flyga högt, tycker Lyran och utropar veckans tema: \”böcker som har något som kan flyga i titeln\”. Ett utmärkt tema!

För då kan jag nämligen tipsa om geniala, galna Audrey Niffeneggers Raven girl. Det är en vacker och sorglig bilderbok om en flicka vars pappa är brevbärare och mamma är en korp. Flickan kläcks ur ett ägg och är inte som de andra barnen. Hon känner sig fången i en människas kropp fast att hon ju vet att hon borde ha vingar… Den är så fin, den här sagan.

Lord of the flies av William Golding är inte direkt fin. Snarare fruktansvärd. Och mycket, mycket läsvärd! Så intressant och så realistisk. Barn är inte små vuxna, barn är små dinosaurier. Empati är en av de sista sakerna som utvecklas i en mänsklig hjärna… Om vad som händer med människor i grupp när alla civilisationens moraliska skyddsnät har försvunnit.

Apropå empati, var det någon som sa Mao Tse-Dong? Vilda svanar av Jung Chang är en ryslig och rysligt bra biografi över tre generationer kvinnor i Kina, före och under kommunistdiktaturen. Gräs är borgerligt! Bestämmer Mao, och alla Kinas studenter skickas ut för att dra upp allt gräs i landet. Istället för att, till exempel, odla mat och bidra till människors överlevnad. Men framför allt: tortyr, avrättningar, osäkerhet och sexuella övergrepp. Beskrivet med en stor portion självrannsakan och ärlighet, samt kärlek till familjen, trots allt.

Flugornas herre eller En fullständig beskrivning av mänsklighetens elände

Jag läste om Flugornas herre av William Golding. För att se om den var lika hemsk och bra som jag mindes den.

Det var den.

Detta är den otäckaste boken som någonsin skrivits. Den är så genial i all sin naiva ondska, vad i hela friden kan ha hänt den stackars Golding som fick honom att skriva detta?

Jag, en genuin misantrop, nickar instämmande till hela eländet. Precis så här illa kan det vara med människor. Flugornas herre förklarar varför den svenska skolan inte fungerar, varför demokratin i Europa fallerar, varför Nordkorea och Tjetjenien är sådana blodiga tyrannier. Mänsklighetens misslyckanden. Nerkokat till en mycket spännande roman.

Handlingen i korthet är att en grupp barn evakueras från vad som antyds vara ett kärnvapenkrig. Deras flygplan kraschlandar på en öde ö där det finns gott om mat – men inga vuxna överlevande. Barn är inte små vuxna, de är små dinosaurer. Det sista som utvecklas är empatin och omdömet och det gör Golding mycket klart för läsaren när barnens flockbeteende urartar på det mest fasansfulla vis.

Så vansinnigt intressant, och så fruktansvärt jobbigt att läsa. Golding var i högsta grad värd sitt nobelpris.

Tre bra ungdomsböcker

Lyrans tematrio idag gäller ungdomsböcker. Här kommer mina tips:

William Golding, Flugornas herre är stark och viktig läsning. En klassiker, behöver väl knappast beskrivas i detalj. Barn i flock som försöker döda varandra på en öde ö.

Mitt andra tips är Jonas Hassen Khemiri, Ett öga rött. Förhoppningsvis empatibyggande.

Och så det största äventyret av dem alla: Sagan om ringen. Många snubblar på bokens början och tycker den är trist, knepet är att när en läser första gången ska en hoppa över den långa prologen med fakta om hober, den läses sist.

I övrigt tycker jag det är svårt att dra en gräns mellan vuxen- och ungdomsböcker, jag läste allt möjligt i tonåren och jag läser allt möjligt inklusive HarryP nu.