Katt och råtta

Kortromanen Katt och råtta är bland de bästa jag har läst av Günther Grass.

Kanske just för att den är så kort och koncis – det lekfulla språket kommer till sin rätt och Grass tar ut svängarna med det abstrakta och det bisarra på ett sätt som kanske inte hade funkat i en tegelstensroman.

Ett gäng unga pojkar har sommarlov och hänger på ett gammalt vrak som sticker upp ur sandrevlarna en bit utanför Gdansks hamn. Men det är inget vanligt sommarlov, det är strax innan krigets utbrott. En av pojkarna är Joachim Mahlke, en grabb med ett ovanligt utstickande struphuvud som han skäms oerhört för. Mahlke är ständigt på jakt efter bättre halsprydnader för att dölja sitt handikapp. Med kriget kommer också en stor mängd ordnar… Hitler var ju väldigt intresserad av blingbling. Mahlke ser sin chans.

Det här är en berättelse om vad som kan få människor att gå i krig – det vill säga, det är en kritik av kriget som oansvarigt, irrationellt och fåfängt. Mahlke skjuter ner ryska stridsvagnar, inte för att han vill det (han mår mycket illa av mördandet) utan för att han behöver si och så många träffar för att få Hitlers järnkors att hänga runt halsen.

Och när han väl lyckas… ja, då är väl frågan om ändamålet verkligen helgade medlen. Den som vill ha lyckliga slut får söka sig någon annanstans.

Günther Grass går ibland till överdrift i sina äckelbeskrivningar, lite av en arvtagare till Zola. Men jag gillar hans böcker skarpt i alla fall.

Tematrio: Europeiska uppväxtskildringar

Lyrans tematrio idag handlar om uppväxtskildringar. Eftersom Feministbiblioteket samtidigt har utlyst #europafest2016 så får det bli en kombo. Och för att krångla till det lite till så plockar jag tre europeiska nobelpristagare! Se där en trio-trio.

Elias Canetti var en oerhört europeisk europé. Tyskspråkig, född i Bulgarien, uppvuxen i Österrike och Schweiz, brittisk medborgare, bodde i Frankfurt och dog till slut i Zürich. Självbiografiska romanen Die gerettete Zunge är lika mörk som Europas nittonhundratalshistoria, eftersom han levde mitt i smeten när det hände.
Günther Grass föddes i det som senare blev Polen men gills som tysk – fast själv kallade han sig kashubier. Identitet är en märklig sak. Lika märklig som lille Oskar Matzerath i romanen Die Blechtrommel. Han växer upp mitt i kriget och runt om honom dör folk som flugor – och snarare på grund av Oskar än på grund av kriget.
Roger Martin du Gard var däremot fransk helt och hållet. Hans romansvit Les Thibaults följer två mycket olika bröder som växer upp i skuggan av en tyrannisk far. Mycket franskt! Och lite tungläst, ärligt talat.

Tematrio: ätbart

Dags för veckans tematrio! Tema: Sånt en kan äta.

Alan Bradley är en författare jag upptäckte nu i år och som jag har tagit helt och fullt till mitt hjärta. Trots att han skriver deckare. The sweetness at the bottom of the pie är den första i serien om en elvaårig korsning mellan Pippi Långstrump och Walter White. Geniala. Läs dem.

För den som har ett alltför sunt förhållningssätt till mat är Günther Grass alltid ett säkert kort. De flesta av hans böcker är som inkörsportar till anorexi och bulimi. Flundran är inget undantag. Många äckeldetaljer, men jag minns den ändå som intressant. Misogyn – men intressant.

Vi renoverar just ett torp. När vi började med det projektet satte jag Eine deutsche Leidenschaft namens Nudelsalat i händerna på min livspartner, i förberedande syfte. Det är en novellsamling av tyske Rafik Schami och handlar om kulturkrockar. Till exempel krocken mellan en vänlig kontorsarbetande medelklassman och ett gäng hantverkare som ska bygga om hans hus… Det är fantastiskt roligt och med skruvad, lite drastisk galghumor. Tack och lov är våra hantverkare inte alls som de i novellen.

Tematrio: WWII

Lyran frågar efter tre tips på böcker om andra världskriget.

Igår skrev jag om Anthony Doerrs All the light we cannot see, så nu blir det tre andra:
Kate Atkinsons Life after life handlar bland annat om bombningarna av London under Blitzen. Mycket intressant, och dessutom en klurig intrig med \”sliding doors\”-tema: vad skulle ha hänt om inte..?
Indirekt handlar ju faktiskt även Narniaserien om Blitzen – Lucy, Peter, Susan och Edmund går genom klädskåpet eftersom de har evakuerats ut på landet under kriget. Häxan och lejonet är min favorit, Min morbror trollkarlen kan man helt hoppa över.
Günther Grass lite obehagliga roman Blecktrumman spänner över hela nazitiden, via novemberpogromerna, kriget, den ryska invasionen och fram till femtiotalet någon gång. Den lille Oskar sprider indirekt död och olycka vart han än går. En bok full av sex, våld och mycket märkliga dödsfall. En fascinerande roman, om än deppig.

Mitt bästa bantningstips

Det tar som aldrig slut på pratet om 5:2, kolhydrater, GI och annat mathat.

Här kommer mitt bidrag till dietfloran, låt oss kalla den blecktrummedieten. Den är mycket enkel:

  1. Gå till havet. Ta med ett hästhuvud.
  2. Lägg hästhuvudet i en säck, knyt ett långt snöre i säcken och kasta ut hela paketet i vattnet.
  3. Vänta.
  4. Dra upp säcken och plocka ut ålarna som ätit sig in i säcken och in i hästhuvudet.
  5. Tillaga och ät ålarna och tänk noga på hur de slingrade sig i hästens ögonhålor medan du tuggar.

För fler härliga tips som hjälper dig att hålla suget efter mat nere, gå till biblioteket och sök efter Günther Grass.

Lycka till!