Mordkonsulten

Elly Griffiths har nog mycket roligt när hon skriver sin kurs i litteraturhistoria, förlåt, deckarserien om Harbinder Kaur.

Bok ett (Främlingen) var en djupdykning i genren gotiska skräck- och äventyrsromaner. Bok två (Mordkonsulten) ger en överblick över deckargenren. Från pusseldeckarna till dagens actionladdade polisromaner. En lär sig mycket! Och så är det en liten mordintrig också, förstås.

Harbinder Kaur får hjälp av några glada amatördetektiver att lösa mordet på en gammal tant med udda hobby: mordkomplotter. En Ms Marple på ålderdomshemmet.

Intrigen håller inte riktigt ihop men karaktärerna är charmiga och litteraturreferenserna trevliga för en boknörd. Men jag kommer nog inte läsa mer av Griffiths (det skulle vara om nästa bok handlar om sci-fi-dystopier då).

Annons

Främlingen

Nu tänker du förstås: aha! Albert Camus! Men det jag har läst är Främlingen av Elly Griffiths, alltså en ganska humoristisk polisdeckare för litteraturnördar.

Clares bästa kompis och kollega blir mördad. Mordet verkar ha en del konstiga likheter med Clares favoritnovell, en gotisk skräckhistoria. Som tur är kommer Harbinder Kaur, en lesbisk polis med sikhisk bakgrund. Hon löser fallet med hjälp av diverse dagböcker, allahjärtansdagkort och mystiska ljussken.

På plussidan: alla härliga litteraturreferenser. En polisdeckare som hyllar Wilkie Collins! Jag älskar det. Harbinder Kaur är en rolig och udda polis. Det är många blinkningar till läsaren och boken tar inte sig själv på fullt allvar, det gillar jag.

På minussidan: själva polisarbetet är minst sagt taffligt. Poliserna upptäcker på ett tidigt stadium att morden hänger ihop via en viss person. Den saken slås fast, och det är också klart för läsaren nästan från start. Men sedan släpper de det spåret och tramsar vidare och letar andra kopplingar mellan offren och de olika misstänkta. Varför? Bara för att förlänga boken, tror jag. Det gör mig irriterad.

Men alla deckare borde citera Wilkie Collins lite oftare, det vore väldigt trevligt.

…

Hundskadeindex: Den lilla vita jycken råkar illa ut, men var inte orolig, han klarar sig till slut.