Sista lästa romanen förra året blev Abdulrazak Gurnahs Efterliv. Om Tanzania i början på nittonhundratalet – en bit historia jag inte hade så bra koll på.
Afiya blev föräldralös och har levt som hushållsslav i en familj sedan barnsben. Hamza har varit slav åt den tyska armén. Båda har upplevt brutalitet och förtryck men båda lyckades ta sig ut och fly till staden. Där möts de och finner varandra. Afiya slutar aldrig leta efter sin försvunne bror och Hamza måste skaffa sig en tillräckligt god ställning för att våga/kunna fria till Afiya.
Boken har ett lite lustigt upplägg: det läggs väldigt mycket tid och detaljer på beskrivningen av 1910-talet. Sedan utspelar sig kanske en knapp tredjedel av boken på 1920-talet. Kanske en 20-30 sidor om 1930-talet och sedan hafsas resten av 1900talet igenom på de sista sidorna. Varför inte bara sluta kring 1930?
Mittemellanbra – intressant med kolonialhistoria, lite mjaha om själva berättelsen.
Litterärt ofog 