Jag läste Chris Hadfield, The Apollo murders. En lite annorlunda version av slutna-rummet-mysteriet, nämligen en mordlysten astronaut på väg ut i rymden i en liten raket.
Kaz är en cool före detta militärpilot som kallas in till att leda det sista Apolloprojektet, den sista raketen som ska åka med folk till månen. Det är tidigt sjuttiotal och fullt kallt krig och ryssarna håller också på med konkurrerande rymdprojekt. Det är alltså viktigt att månlandningen lyckas. Synd då bara att folk råkar ut för ”olyckor” till höger och vänster. Och Kaz måste bedriva detektivarbete genom den mycket begränsade radiokommunikationen mellan raketen och Houstons rymdbas.
Det är underhållande och jag lär mig en hel del om astronauter. Hadfield är gammal astronaut själv och skriver om saker han känner till, minus mördandet får vi hoppas.
Men: nej, det är inte tufft att vara gitarrkillen. Det är inte en bra idé att dra upp guran och spela gitarr för tjejen på första dejten pga narcissistiskt och jättelångtråkigt för den som tvingas vara beundrande publik. Hon kanske också har talanger och intressanta saker att säga… Kaz är en osympatisk hjälte.
I övrigt, rätt skoj och annorlunda.
Litterärt ofog 