Den enda bra meningen i boken

Jo, det fanns en riktigt bra mening i Asymmetry av Lisa Halliday: inledningsmeningen. Den var jag imponerad av, tills en i bokklubben påpekade att den var knyckt från Alice i Underlandet och bara några ord utbytta. Nu är jag inte så imponerad längre.

Så här går första meningen i Lewis Carrolls klassiker i original:

Alice was beginning to get very tired of sitting by her sister on the bank, and of having nothing to do: once or twice she had peeped into the book her sister was reading, but it had no pictures or conversations in it, `and what is the use of a book,\’ thought Alice `without pictures or conversation?\’

Så stilrent skriver ingen idag…

Annons

Asymmetri

Asymmetri av Lisa Halliday är en mycket förbryllande bok i tre delar.

Del ett handlar om en tjugofemårig tjej som låter sig bli uppraggad av en sjuttioårig man – en känd författare med mycket pengar. Obegripligt och svårt att relatera till.

Del två handlar om en amerikansk man med irakiska rötter som blir fasthållen på Heathrow flygplats av gränspolisen. Han är på väg tillbaka till Irak för att träffa sin bror som har råkat ut för någonting. I cellen i väntan på att bli tillbakaskickad tänker han igenom sitt liv och sina livsval.

Del tre handlar återigen om den sjuttioårige författaren som pratar om sina olika kvinnohistorier i radio.

Jag är kanske lite korkad, men jag ser inte kopplingen mellan de tre berättelserna och jag tycker inte upplägget är vare sig smart eller spännande. Jag blir irriterad över att författaren inte ger oss minsta ledtråd till varför Alice är intresserad av en gubbe, eller till hur vi ska jämföra och relatera Amars och Alices öden.

Det bästa med boken var själva bokklubbsträffen där vi diskuterade den. Kari, jag tror att jag kanaliserar din kritiska ande – kom tillbaka, vi saknar dig!