Tematrio: reafynd

Lyran frågar om bokreafynd men eftersom mitt enda inköp på bokrean i år bestod av lakritsbaserat godis får jag väl berätta om andra särskilt intressanta fynd jag gjort det senaste året.

1. För ynka 4 euro köpte jag tre gamla Agatha Christie-titlar på loppmarknaden i Amsterdam i våras. Den mest udda av dem var Passenger to Frankfurt. Mystiska spioner, slott med hemliga gångar, Hitlers okände son och en mycket klurig härva med ledtrådar. Strålande underhållning!

2. På roliga second-hand-butiken i kvarteret plockade jag i höstas på måfå en hög romaner från hyllan märkt \”belgiska författare\”. Som vanligt när jag försöker köpa böcker skrivna av belgare var förstås flera av dem inte alls skrivna av belgare (se även t.ex. här, här och här); så även fallet med Veronique Sels och den mycket märkliga brylépuddingsdystopin Bienvenue en Norlande. En skruvad historia om en stat som lyckats dra etikutbildningen av befolkningen ett snäpp längre. Eller kortare.

3. I somras när jag var på jakt efter Den blå rullgardinen hamnade jag på väldigt fina Ryös Antikvariat, Hantverkargatan, Stockholm. Inte kom jag hem med Von Krusenstjerna (men det är en annan historia), däremot med Knut Hamsuns Svält. Om någon skulle ha behövt lite mer brylépudding är det Hamsuns nedgångne slarvpelle till misslyckad journalist.

Hamsuns "Svält" – för dig som är alltför glad

Går du alltid med ett leende på läpparna? Glad varje dag och skrattar högt när du går på stan?

Var inte orolig, det finns en bot. Knut Hamsuns Svält får dig garanterat på mörkare tankar.

Svält handlar om en mycket fattig skribent som inte ens får ihop till mat och hyra. I sin hungeryrsel försöker han skriva smarta artiklar att sälja till tidningarna och när det inte går försöker han pantsätta skjortknapparna, för de är det enda han ännu inte har sålt. Problemet är att så snart han faktiskt får tag i lite pengar gör han genast av med dem på väldigt korkade saker.

Det är en intressant liten bok om hur människor inte är rationella, inte ens (eller särskilt) när de är i nöd. Jag tänker på Fjodor Dostojevskij, det finns något liknande i sättet att beskriva folk.

Nobelpristagaren Hamsun gillade Hitler men han skrev ändå skickligt. Och deppigt.