Den nordiska bokklubben i Bryssel gav mig ett inträdesprov: jag skulle få vara med i läsecirkeln igen om jag hann läsa ut Yuval Noah Harari, Sapiens i tid till nästa träff.
Ha! Det hann jag, så nu måste de släppa in mig.
Sapiens: en kort historik över mänskligheten är en sådan där bok som alla talar om och som jag därför inte hade tänkt läsa. Vilken tur att jag fick en anledning! Den var riktigt intressant.
Harari skriver övertygande, kunnigt och lättläst. En ovanlig kombination. Han har ett helikopterperspektiv på hela mänsklighetens historia och blixtbelyser människans natur utifrån olika vinklar: penningekonomins och skriftspråkets betydelse, genetiken som förklaringsmodell, vetenskapsrevolutionen och dess följder.
Allt är inte nytt, men det presenteras på ett nytt och mycket mer lättillgängligt sätt. Tydliga liknelser, korta och klara meningar. Intressanta och tänkvärda jämförelser och frågor.
Boken är bäst när den handlar om människans förhistoria och tidiga utveckling. Någon gång efter presentationen av vetenskapen och europeisk kolonialism börjar det ta stopp och bli flum. Jag saknar klimatproblematiken (han påpekar bara kort att vi är på väg att sabba ekobalansen) och slutsatserna om könsroller/jämställdhet. Kanske är han för försiktig – hellre en storsäljare än att provocera någon? Vad vet jag.
Ändå: en enkel historieintroduktion med flera nyttiga tankeställare. Läsvärt.
Litterärt ofog 