Jag kämpade mig igenom halva Moment 22 av Joseph Heller men nu lägger jag ner läsningen, äcklad och lite illa berörd.
Kort sammanfattning av boken: ett amerikanskt stridsförband är placerat någonstans i Italien under andra världskriget. Genom svart humor av lumpen-typ beskrivs hur förfärligt kriget är men framför allt: hur förskräckligt illa de omogna grabbarna beter sig (vilket jag antar är själva humorn). De stjäl och förskingrar, höhö. De spelar bort sina pengar och simulerar sjukdom, höhö. De misshandlar kvinnor och beter sig vidrigt mot prostituerade, höhö.
Första kapitlen hade någon poäng. Sedan blev det ganska snabbt repetitivt och lite tråkigt. Och sedan kom den här skojiga* scenen ca 250 sidor in i romanen: männen ska köpa sexuella tjänster och pratar nostalgiskt om gamla gruppvåldtäkter de har utfört. Höhö. En av dem var med i en stor grupp som tillsammans våldtog två tonårsflickor i tio timmars tid. V-ordet används naturligtvis inte, för detta är en humoristisk anekdot! Men framför allt: varken författaren eller karaktärerna verkar uppfatta det som beskrivs som just en våldtäkt. Det var ju bara några busiga pojkar som hade roliga grabbhyss för sig. Ingen i sällskapet verkar tycka det var konstigt eller dumt. Höhö?
Nu invänder kanske någon att jag bara är tråkig och man får väl skämta. Javisst, man får skämta. Men om det inte är roligt så måste jag inte skratta.
Det jag tar med mig är istället detta: varje beskrivning av det här slaget gör #metoo ännu lite begripligare. Att män förr i tiden (?) såg det som ett humoristiskt bus att tvinga sig på flickor förklarar varför så många flickor och kvinnor har trauman att bearbeta.
Moment 22 är en väldigt sorglig och otäck bok och den eventuella humorn har definitivt passerat bäst-före-datum.
* Ironi
Litterärt ofog 