Tematrio: rädsla

Lyran har halloweenfeeling och sätter \”rädsla\” som veckans tema – tre böcker som verkligen skrämt dig?

Som knappt tonåring läste jag Roald Dahls urläskiga skräcknovell Pig om en pojke som hamnar på något slags studiebesök på ett slakteri… Jag hade förskräckliga mardrömmar under lång tid men det betydde naturligtvis inte att jag slutade läsa Roald Dahl. Tvärtom.

Jag ska precis börja på något som verkar mycket skrämmande: Arlie Russell Hochschilds Strangers in their own land. En sociologisk undersökning av Donald-Trump-väljare i amerikanska södern. Återkommer i frågan.

I genren psykologisk thriller ligger Gillian Flynn väldigt bra till. Jag läste Mörka platser som är riktigt, riktigt otäck. Gone girl har jag inte läst, däremot sett som film, och den är ruggig den med.

Och ett bonusexempel som visserligen är lite läskigt i sig själv men som framför allt handlar om rädsla: Erik Helmerson, Den onödige mannen. Om dagens medelålders män som går omkring och är så rädda, men som känner sig tvingade att dölja det för att inte tappa ansiktet. Stackars, stackars drullar.

Annons

Den stackars onödige mannen

Erik Helmersons bok Den onödige mannen är antagligen en bok som provocerar många. Men det handlar ju inte om Helmerson eller något han ser som ett ideal – det här är ett fenomen som finns i vår tid och som Helmerson helt enkelt beskriver.

Det handlar om modern mansroll i den mest bespottade av alla grupper: medelklassen.

Peter är en helt vanlig man med ett helt vanligt skrivbordsjobb. Han är varken lyckad eller misslyckad men han harvar på, trots sitt eländiga äktenskap där de turas om att ge varandra onödiga gliringar och nålstick. Peter är så oerhört rädd. Han är rädd för alla de tuffa tonåringarna på stan, för machomännen som brölar på fotbollsarenor och i tunnelbanorna, för förortskids som säger ”mannen” och för att bli anklagad för rasism. Han känner sig maktlös och värdelös – ingen behöver honom till någonting. Hans fru och dotter behöver honom inte. När dottern utsätts för sextrakasserier står han helt handfallen. På jobbet kan han när som helst ersättas av någon ung och driven. Han tycker att han inte har någon plats i samhället, att han behöver be om ursäkt för allt hela tiden. Samtidigt gör han ju ofta fel! Han är en klant och en drulle och han är alldeles för ofta vid lådvinskranen och vrider. Och när han väl tar mod till sig och försöker visa lite civilkurage mot brölmännen slår det tillbaka mot honom och hela familjen utsätts för våld och hot.

Det är inte ofta man läser om mansroller och moderna mäns bekymmer, det här var ett välkommet debattinlägg. Boken är trovärdig och beskriver ett reellt problem som jag inte har någon lösning till. Det här måste männen lista ut själva.

Helmerson har nog inte heller något svar – boken slutar mycket deprimerande, långt ifrån ”lyckliga i alla sina dagar”.