Tematrio: äventyr

Lyran frågar denna vecka efter tips på äventyrsromaner.

Så vad gills som äventyr? Jag tänker att det är tre huvudkrav:
1. Boken är händelserik, det är fullt av aktivitet och mindre filosofi och dialog.
2. Det finns många spänningsmoment och svåra situationer för hjälten/hjältarna att ta sig ur.
3. Det handlar om något slags uppdrag/quest, oftast som inbegriper en resa.

Det uppenbara tipset är förstås husbibeln, dvs Sagan om ringen. Typiskt äventyr med alla ingredienser.

Mitt andra tips är Jules Verne. Allt han skrev är äventyrsromaner. Jorden runt på åttio dagar är en sådan där genial bok som har ALLT, inklusive en akrobattrupp med mycket långa näsor.

Mitt tredje förslag (fast jag har tjogvis fler på lager) är rymdäventyret Dune av Frank Herbert. Skriven under science fiction-litteraturens \”nya våg\” på sextiotalet. En storslagen maktkamp på en ökenplanet där livsfarliga sandormar jagar dem som kommer för att utvinna planetens dyrbara naturresurser. Komplett med magi, en messiastyp, en knepig urbefolkning och förstås flygande tefat en masse. Och med den lite udda touchen att ett gäng supernunnor spelar en viktig roll.

Och därmed har vi kommit in på en fjärde typisk karaktäristik för äventyrsböckerna. Nämligen bristen på kvinnliga huvudpersoner. Genren äventyrsroman brukade vara synonym med pojkbok, tänk Biggles eller Indiana Jones. Böcker av pojkar, för pojkar och om pojkar med pojkar i alla aktiva roller. Jag försökte komma på några exempel på äventyr med huvudsakligen kvinnliga karaktärer men gick bet. Få se om briljanta Feministbiblioteket har lyckats bättre?