I bokhögen jag fick låna av den tyska kollegan fanns en novellsamling av Judith Hermann: Nichts als Gespenster (\”Bara spöken\”).
Det är en samling berättelser om dysfunktionella relationer – en kvinna som bedrar sin bästa vän, en vuxen dotter som möter sina föräldrar på en semesterresa och ser dem med nya ögon. Ett ungt par på roadtrip som håller på att göra slut men som hänger ihop trots misären på grund av något som de hör. Det är otrohet, olyckliga par och folk som liksom dras med i omständigheter på grund av leda, feghet eller obetänksamhet.
Ganska snyggt och väl levererat men också rätt deppigt. Bör nog egentligen inte läsas från pärm till pärm.
Litterärt ofog 