Himmelsdalen

Jag fick ett tips av min ridkompis K: Himmelsdalen av Marie Hermanson. Detta är ett tips för folk som gillar skräck och psykologisk thriller! Marie Hermanson levererar stabilt som vanligt i genren.

Naive och mesige Daniel åker för att hälsa på sin bipolära slarver till tvillingbror som är på en rehabklinik i en avlägsen del av de schweiziska alperna. Väl där manipuleras han till att vara med på ett litet skoj där de två tvillingarna byter plats ett par dagar. Det är bara det att tvillingbrorsan inte direkt är en bipolär slarver och att kliniken de är på inte alls är någon vanlig rehab. Och det lilla skojet med platsbyte ett par dagar visar sig snart vara en ganska dum idé, som vanligt när Daniel låter sig luras av sin bror.

Det är otäckt, det är spännande och det är en ovanlig romanintrig som skulle göra sig utmärkt som film, tänker jag, och upptäcker vid en snabb googling att det har någon annan redan tänkt också. Himmelsdalen har blivit en filmad miniserie med titeln Sanctuary men med den lilla tvisten att tvillingbröderna nu är tvillingsystrar, antagligen för att unga söta kvinnor passar bättre i stereotypen som offer i thrillers. Synd! En skäggig snubbe kunde gott få vara huvudoffer i TV-rutan emellanåt också.

Tack för tipset, det var underhållande om än ruggig läsning!

Hembiträdet

Jag bytte version av Hembiträdet på bibblan. Lyckades också roffa åt mig ytterligare tre av mina beställda böcker (note to self: aldrig, aldrig mer använda reservationssystemet när lokala bibblan är stängd) och väntar nu bara på två till.

Med normalstort typsnitt gick det mycket bättre att läsa och till skillnad från Boktanken var jag på det hela taget nöjd med den här boken.

Marie Hermanson skriver udda, hemska berättelser om ganska förfärliga personer. Så mycket roligare än de massproducerade polisdeckarna enligt förutsägbart mönster och med orgier av onödigt våld och blod! Jag gillar hennes originella approach.

Hembiträdet handlar om superframgångsrika Yvonne som råkar ta jobb som hembiträde under falskt namn för att få snoka i ett hus hon är nyfiken på. Där bor en gubbe som beter sig mystiskt och som Yvonne av mycket oklar anledning inleder en relation med, trots att hon redan anar att något är mycket, mycket fel i huset på Orkidévägen 9.

Relationen mellan Yvonne och fulgubben har jag svårt att förstå, jag kan inte begripa attraktionen och tycker inte det är tillräckligt väl förklarat varför hon ligger med honom igen när det beskrivs som så dåligt den första gången. Eller såhär: jag förstår att det måste hända för att intrigen ska gå ihop, men jag köper inte upplägget, hade önskat mig en rimligare förklaring så att det hade verkat trovärdigt att det händer.

Men bortsett från den biten är det en annorlunda, lättläst och utmärkt vardagshemsk liten historia.

Storstilad läsning

Jag råkade visst få en av biblioteksböckerna i fel utgåva: Hembiträdet av Marie Hermanson kom i stort typsnitt. Du vet, en sån där lättläst bok för folk med nedsatt syn. Intressant att testa på! Tänkte jag.

Men faktum är att jag blev alldeles sjösjuk. Det var väldigt svårt att läsa. En stor överraskning för mig – hur kan det göra så stor skillnad? Kanske hänger hjärnan inte riktigt med när texten är så lättläst, eller så är det för att en måste röra så mycket på ögonen över den extra stora sidan, jag vet inte. Jag har lämnat tillbaka den och väntar nu på samma roman i \”vanlig\” utgåva istället.

Tematrio: saker ur havet

Lyran frågar efter tre tips på böcker som har något ur havet/sjön i titeln. Klurigt!

Musselstranden är en typisk Marie Hermansson: annorlunda mysteriedrama, spänning på gränsen till deckare men utan att vara det. En liten flicka försvinner och dyker upp igen på helt fel ställe. Vad är det som har hänt? Det jag läst av Hermansson hittills har varit både intressant och läsvärt, den här är inget undantag.

Per Olov Enquist beskriver ofta sin barndoms Västerbotten, till exempel i småsorgliga Kapten Nemos bibliotek om två pojkar som blivit hopblandade på BB. En rad olyckliga omständigheter leder till att den ene förlorar livet och den andre förståndet.

Red herring without mustard är den tredje titeln i underbara serien om Flavia de Luce av Alan Bradley. En oefterhärmelig deckarserie i femtiotalsmiljö med keminördstema.

Fångad i en tidsloop: Skymningslandet

Marie Hermanson skriver lite egna spänningsromaner, jag läste Skymningslandet och gillade den.

I ett hus på landet sitter en gammal dam som tror att det fortfarande är fyrtiotal. Hon har anställt några ungdomar som hjälper henne att upprätthålla illusionen. Men går allt verkligen schysst till och vem lurar egentligen vem? När en oväntad person anländer till gården och flyttar in i finaste rummet uppstår en krånglig konflikt och det hela går alldeles över styr.

Enkelt men ändå fängslande och spännande. Utmärkt underhållning.

Tematrio: Göteborg

Veckans tematrio var svår! Jag var nära att ge upp, för Lyran ville ha tre tips på böcker om eller från Göteborg och jag hittar ingenting i hyllorna som passar in.

Men efter lite letande har jag i alla fall hittat tre författare med Göteborgsanknytning:

Viveca Lärn är göteborgare, jag minns till exempel att jag läste En ettas dagbok och tyckte om den när jag var väldigt liten.

Karin Boye föddes också i Göteborg! Läs Kris eller Kallocain. Eller dikterna, om du är lite lyrisk av dig.

Och så har vi Marie Hermanson, jag läste nyligen ut hennes roman Skymningslandet som var spännande och lagom egen. Den utspelar sig inte i Göteborg utan i trakten av Enköping men Hermanson kommer tydligen från någonstans kring \”Sveriges framstjärt\”.

Puh! Så fick jag ihop ett svar idag också, och avslöjade vilken kust jag själv kommer från dessutom.