NU har jag läst allt av Åke Holmberg! Kanske lite sent med tanke på att jag är 40+ men i alla fall.
Ture Sventon i spökhuset är annorlunda och uppiggande. Här har Holmberg släppt flera av de lite repetitiva delarna i de ”klassiska” Sventontitlarna – inga temlor, inga barn som hjälper till, ingen herr Omar och boven är inte (!) Ville Vessla. Istället drar de här novellerna åt mer normala deckargåtor, med en mycket lurig detektiv som löser även det mest omöjliga mysterium på sitt eget lilla vis.
Jag gillar det.