Eleanor Oliphant har det inte så lätt

Min ridkompis gav mig ett boktips: Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman.

Först trodde jag att det var en knasig och ganska mörk Bridget Jones-version – galen, rolig och lagom civilisationskritisk. Men den blev bara mörkare och mörkare, tills det visade sig att det här egentligen är en ganska nattsvart liten historia, visserligen med många humorglimtar.

Eleanor Oliphant är trettio år och alldeles, alldeles ensam. Hon är annorlunda och väldigt introvert och världsfrånvänd och blir därför utsatt för allt möjligt hån och skämt på jobbet. Utanför jobbet träffar hon inte en människa. Tills hon en dag blir blixtförälskad i en främmande man och måste lista ut en plan för att lära sig umgås och vara ”normal”…

Det är underhållande rolig-sorgligt på det där sättet som Jonas Gardell brukade skriva. Eleanor är en fantastisk karaktär! Hon skiter fullständigt i sociala normer, förstår inte samspelet med andra människor, men går samtidigt verkligen in för att lära sig saker som att beställa pizza, dansa till 80-talshits och kunna dela upp en pubnota med någon annan. Allt det där som andra människor verkar tycka är självklart men som Eleanor måste lära sig i vuxen ålder. Och det visar sig allt eftersom att det finns en bra förklaring till att Eleanor är så socialt inkompetent.

Tumme upp!