Tematrio: pojkar

Lyran har i jämställdhetens namn också en tematrio om böcker om pojkar. Här skulle en förstås kunna drämma till med Flugornas herre men jag tror ändå att det får bli tre lite mer långväga författare.

Alain Mabanckou har skrivit en fantastisk uppväxtskildring om livet i ganska fattiga Republiken Kongo – med vidskepliga föräldrar och ett barns hela utsatthet. Romanen heter Imorgon fyller jag tjugo och är särskilt underbar i franskt original för den som ids försöka.

Flyga drake av Khaled Hosseini täcker in så många aspekter av att vara pojke i Afghanistan – pojkars vänskap, rivalitet, homoerotiskt laddade skamkänslor och förstås det horribla i att växa upp och leva i en så osäker del av världen.

Homoerotik blir det också i Abdellah Taïas fina kortroman Ett arabiskt vemod som liksom Flyga drake har en nyckelscen med en våldtäkt men som sedan utvecklar sig åt helt andra håll. Om en pojke som växer upp och finner sin identitet bortom de strikta mansrollerna i åttiotalets Marocko. Poetiskt språk utan att verka tungt eller konstlat, väldigt lättläst och med stort framåtdriv. Kuriosa: Rikard Wolff har översatt en annan av Taïas texter och låtit Lisa Ekdahl tonsätta den, så pass vackert skriver han nämligen.

Annons

Och bergen svarade

Khaled Hosseini är en stor författare och det är tack vare honom jag vet en stor del av det jag vet om Afghanistan. Tack Hosseini! Både Flyga drake och Tusen strålande solar var mycket intressanta.

Och jag blev inte heller besviken på nyaste Och bergen svarade. Här berättas om fattiga bönders orimliga val i omöjliga situationer, om livet i exil, om syskonskap och om livet som barn till en droghandlande krigsherre.

Och bäst av allt: det är inte det minsta förutsägbart, slutet är långt från Hollywoodsockrat och när det minst anas kommer ny information så en får tänka om och tänka till. En mycket bra bok.

Tematrio: Räkneord

Lyrans tematrio handlar idag om titlar med räkneord i. Lätt som en plätt!
En av mina storfavoriter från att jag var en tvärhand eller så hög var Jules Verne, En världsomsegling under havet. Eller som den heter i original: Vingt mille lieues sous les mers (ordagrant: \”tjugo tusen lieu under haven\”, där lieu är ett gammalt längdmått från 1700talet). Ett fantastiskt äventyr om rebellen och gentlemannaterroristen Kapten Nemo och hans underbara ubåt Nautilus. De har sjögurka i salladen! Bara en sån sak.
En nyare port till främmande världar är Khaled Hosseini och hans böcker om Afghanistan. Tusen strålande solar tar upp den fruktansvärda situationen för kvinnor under talibanernas styre. Där övergrepp, våld och diskriminering råder både i den stora världen och i det som borde vara en trygg zon, hemmet. Om grotesk kvinnomisshandel. Inget för den känsliga läsaren. Och obs! Problemen som beskrivs är ingalunda specifika för Afghanistan – mycket är tyvärr lika giltigt över hela klotet.
Och så något helt annat: antologin Tio hundar och en katt. Nota bene att jag inte rekommenderar den här antologin. Den är slarvig och ett hafsverk. Den bygger på affärsidén \”kändisar+djur=€€€\”. Sluta dumförklara oss läsare! Fy skäms på er, Brombergs förlag. Ok, så varför nämner jag boken då, om den är så usel? Jo! För att en av de elva små texterna är faktiskt så bra att det väger upp att de har tagit in en bottennappet Björn Ranelid. Nämligen en högkvalitativ berättelse av Håkan Nesser. Nessers kåseri om den köttbullsätande ridgebacken Norton är så bra, så bra och inte alls något slentrianfummel. Om du kan få tag i bara just den texten så läs den. Resten kan tyvärr gå rakt i pappersåtervinningen.