Lyrans tematrio denna vecka: deckare.
Oh no. Jag som inte är någon deckarkonsument. Jag älskar gamla pusseldeckare av typen Agatha Christie och Maria Lang, men dem har jag ju skrivit om flera gånger redan. I förra årets tematrio med deckartema nämnde jag de gamla godingarna Balderson, Marsh och Trenter. I år börjar jag med två halvbra moderna försök att återskapa mysiga pusseldeckare med klur.
Claude Izner: skriver deckare som utspelar sig i Paris under sent artonhundratal. Rätt taffliga gåtor och inte den rätta klurfaktorn, men lättsam underhållning. Trivia: bakom pseudonymen Claude Izner gömmer sig två systrar som driver bokaffär när de inte skriver deckare.
Jacqueline Winspear: försöker desperat plocka upp P. D. James mantel med en serie deckare om unga privatdetektiven Maisie Dobbs i London under 40-talet. Trivsamma karaktärer och bitvis funkar deckargåtorna, men som de flesta moderna författare blandar Winspear in för mycket annat i berättelsen – politik, kärlek och en hel del pekpinnar – som förtar nöjet med en deckare som hjärngympa.
En riktigt bra deckare är istället Åke Holmbergs Ture Sventon. Här behövs inget klurande alls – det är ständigt denna Vessla som är boven – men det gör ingenting för Sventonböckerna är ändå ett nöje från första till sista bokstaven. Sätt den genast i händerna på samtliga barn i tidiga bokslukaråldern!
Litterärt ofog 