Pojkar i krig

Jag försökte läsa Carsten Jensens Den första stenen men jag kom bara knappa hundra sidor in i den här tegelstenen och sedan fick det vara bra.

Ett gäng vuxna pojkar – och en kvinna – lever på en dansk militärbas i Afghanistan. De åker på patrull och ibland skjuter de lite eller blir skjutna på. Vissa är triggerhappy och verkar tro att de lever i ett dataspel, vissa gör det som ett jobb helt enkelt och andra är idealister som vill rädda världen.

Det är otroligt ointressant.

Annons

Himmerlandshistorier

Johannes V. Jensen är, som namnet avslöjar, dansk. Han fick också nobelpriset i litteratur 1944.

Jag läste Himmerlandshistorier, en novellsamling om livet på jylländska landsbygden ungefär på Emil i Lönnebergas tid. Bönder på fyllan, hästskjutsar och dammiga landsvägar, kärleksgnabb och våldtäkter om midsommaraftnarna, drängar som vill komma upp sig här i världen och smågossar som gapar munnen ur led inför det resande menageriet. Lite märkliga och ibland rumphuggna slut på varje novell, inga tillrättalagda självklarheter här inte.

Historieböckerna ger bara en dimension av dåtiden. Litteraturen fyller ut och dokumenterar helt andra saker. Tillsammans gör de världen så mycket större.


Hundskadeindex: en hund och en hel massa andra kreatur går åt

Vi, de drunknade

För sisådär tio år sedan pratade alla om Carsten Jensens storverk Vi, de drunknade, som jag då tyckte verkade urjobbig och överhypad. 

Men så stod den där i min gammelmosters bokhylla och min klåfingriga köpstoppade ödlehjärna plockade reflexmässigt upp den och bad att få låna innan intellektet hann säga flaska. Och eftersom gammelmoster är snäll lånar hon gärna ut böcker till mig, vi delar bokintresset hon och jag. 

Tack gammelmoster och tack ödlehjärnan, det var ju mycket läsvärd läsning! En tegelsten om danska mäns relation till havet under perioden 1880-1945. (När jag skriver den sammanfattningen förstår jag om du också får en känsla av att den är urjobbig, men det är den faktiskt inte.) Det är en oerhört välresearchad berättelse som spänner över tid och rum och som till och med, efter ett par hundra sidor, börjar berätta om kvinnornas perspektiv på det hela. Fotnot: det är då det börjar bli riktigt intressant.

I danska hamnstaden Marstal växer pojkarna upp för att gå till sjöss. De seglar till krig, för handel och för äventyr. De får förskräckliga saltvattensbölder, blir piskade och slagna, blir våldsutövare själva och de dör som flugor. Men de vill ändå fortsätta åka båt. Fascinerande.

Hundskadeindex: en hund blir torterad av pojkar och dör en plågsam död, vidrig läsning som gör ont i själen.