Etikett: Jersild

Tematrio: sjukhus

Lyran frågar i veckans tematrio efter böcker som utspelar sig i sjukhus. En deppig genre!

José Saramago är en av mina favoriter bland nobelpristagarförfattarna. Hans hemska lilla roman Blindheten handlar om en otäck epidemi som gör att folk tappar synen. De blinda sätts i karantän i ett slags sjukhusområde fast utan någon vård eller hjälp och det hela urartar på förfärliga vis.

Aleksandr Solzjenitsyn var inte heller särdeles positiv i romanen Cancerkliniken. Det är en samhällskritisk allegori och ärligt talat ganska svårprocessad. Politik och flört med sjuksystrar om vartannat.

Apropå samhällskritik, kommer ni ihåg P. C. Jersild? Hårt kritiserade Babels hus om gamle Primus Svensson som möter en mycket oempatisk vårdsektor. Boken blev en storsäljare, men jag tycker nog att Jersild målar fan på väggen med lite väl breda penseldrag. Småskalig vårdorganisation är inte alls nödvändigtvis bättre.

Annons

Barnens ö

PC Jersilds gamla uppväxtroman Barnens ö blev utvald till årets \”Stockholm läser\”-bok. Nu bor ju inte jag i Stockholm för tillfället… men jag läste den ändå.

En elvaårig pojke \”kancellerar\” sin vistelse på sommarkollo genom att förfalska mammas namnteckning och driver istället runt i Stockholm en hel sommar och klarar sig (mer eller mindre bra) själv. Han möter märkliga människor och gör alla de där sakerna en elvaåring gör utan vuxnas överinseende. Till exempel: blir kidnappad av raggare, dagdrömmer om att mörda rullstolsburna kvinnor, äter enorma mängder hamburgare, klättrar på hustak samt tittar efter bröst.

Det är en bra bok men kanske inte något som kommer att stanna länge i minnet. En vuxenvariant av grabbiga Sune-böckerna, med mer mörker och färre brudar.

Tematrio: Nu jäklar blir det äntligen av

Skum rubrik tänker du, men det är faktiskt temat för veckans trio hos Lyran! Något omfraserat till det grövre. Lyran frågar efter tre böcker vi \”äntligen läser\” eller som vi tycker att vi snart måste komma oss för att läsa.

Klurig fråga, för böcker som jag vill läsa blir sällan liggandes olästa. I min hylla står (i princip) inget oläst eftersom alla nya böcker först passerar karantäntiden i läshögen vid sängen.

Men den högen sorteras ju om med jämna mellanrum…

En bok jag faktiskt verkligen velat läsa ända sedan jag skaffade den i höstas men som ändå blivit kvar ohyggligt länge i läshögen är Julian Barnes, A history of the world in 10 1/2 chapters. Först lånade den gula huliganens pappa den och sedan har det dykt upp mer högprioriterade böcker hela tiden. Men nu är den näst näst överst i bokhögen (igen), så snart så! Kanske.

Då och då tänker jag att jag skulle läsa Marcel Proust På spaning efter den tid som flytt men å andra sidan är jag egentligen inte särskilt sugen. Och då blir det inte av. Ska jag ta mig an den som årets vinterprojekt tro?

Och så en riktig långlirare: P. C. Jersild. Jag har aldrig läst Barnens ö, den gamla godingen, men eftersom den valdes ut att bli årets Stockholm-läser-bok så blir det nu äntligen av. Den ligger strax efter Barnes i läshögen. Jag fick motorstopp på Jersild redan i gymnasietiden när jag försökte läsa Babels hus som skulle vara rolig men som jag inte fattade ett dyft av och därför avfärdade hela Jersild som en tråkmåns. Fram tills nu alltså.

Se där, jag fixade frågan, fast att den var klurig!