Mormorsmysteriet

Elsie Johanssons Mormorsmysteriet är en småmysig men en smula utdaterad barn/ungdomsberättelse om en flicka som åker till mormor på sommarlovet, träffar en kille och hamnar mitt i ett riktigt mysterium med skattjakt och en läskig bov som smyger i skogen.

Rart och somrigt, med typiskt härligt Elsie-Johansson-språk. Utedass, trasmattor och en gammal rostig damcykel. Sommar på landet förr i tiden. Hög nostalgifaktor, möjligen lite platt berättelse. Men så är jag ju i fel målgrupp pga inte nio år gammal.

Annons

Tematrio: gummor och tanter

Måndagkväll och tematrio: böcker med skildringar av äldre. Lyran säger \”tanter och farbröder\” men här blir det faktiskt gummor för hela slanten.

Just nu läser jag Det blödande hjärtat av Andrew Taylor, där centralintrigen är en äldre dam som blivit gruvligen sol-och-vårad. Och kanske mördad. Det för tankarna också till Sándor Márais Eszters arv som går på samma tema. Gamla damer som blir illa behandlade är nästan lika illa som våld mot djur.

Tanter som är riktiga, komplexa människor och inte bara stereotypa gullemormödrar finns också i alla Elsie Johanssons böcker. Läs till exempel Sin ensamma kropp om äldre kvinnors skamfyllda sexualitet och hur svårt det kan vara att bejaka den på skrynkligare dar.

Men för att lätta upp kan mormorstanten faktiskt behövas, hon också. När jag var liten älskade jag Tant Mittiprick av Betty MacDonald, en amerikansk barnbok om en dam någonstans mittemellan Pippi Långstrump och Mary Poppins. Med helt egna lösningar på barns problem, boende i ett uppochnervänt hus.

Leve tanten, hon leve!

Tematrio: alternativa nobelpris

Lyran har liten nobelprisgala i tematrion idag. Vi ska nominera en barnboksförfattare, en svensk författare och en nordisk författare till varsitt \”nobelpris\”. Det blir nobelfrossa, jag ska ju få utse årets riktiga pristagare senare i veckan också! Jo det är sant, jag fick det i julklapp.

1. Alternativt nobelpris, kategori barnböcker
Min favoritförfattare Roald Dahl är tyvärr död och kan inte få priset. Jag nominerar istället hans värdige arvtagare Neil Gaiman som bland annat har skrivit den kusliga och fina The graveyard book, en bok jag önskar hade funnits när jag var tolv år. En pojke adopteras av spöken.

2. Alternativt nobelpris, kategori svenska författare
Den här är lätt: nomineringen går enhälligt till Elsie Johansson för hennes fina skildringar, underbara personporträtt och aldrig enkla eller tillrättalagda teman. Elsie for President! Läs till exempel Sin ensamma kropp, Kvinnan som mötte en hund eller såklart Nancy-trilogin.

3. Alternativt nobelpris, kategori nordiska författare
Sofi Oksanen ska ha ett nobelpris i framtiden, den saken är klar. Hon är fantastisk. Så varför inte redan nu? Jag har Norma i läshögen och ser mycket fram emot den.

Sagas bok: arvstvister och gammalt groll

Elsie Johansson är en mycket duktig berättare. Hennes senaste roman heter Sagas bok: en trovärdig historia och handlar om ett familjedrama som börjar nystas upp när fem syskon möts för att dela upp arvet och dödsboet efter mamman. Yngsta dottern bär på många frågetecken och en hel del inre ångest. De äldre syskonen förstår inte problemet, de ser henne bara som det bortskämda sladdbarnet. Det blir en gnistrande urladdning…

Som vanligt en intressant skildring av fattigt liv på uppländsk landsbygd i början av seklet. Och om svårigheterna för unga kvinnor som blev opassande gravida då.

Däremot kunde Johansson ha skippat en del av de överpoetiska och drömabsurda små styckena emellan, de är bara i vägen för berättelsen.

En sjuklig tematrio

Lyran har idag valt ett tema som passar den mörka och jobbiga novembertiden: sjukdomar.

Först tänkte jag tipsa om underbara Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru men jag är inte säker på att huvudpersonens dysfunktionella relation till tiden verkligen är en sjukdom, jag lutar åt att det snarare är ett funktionshinder.

Så det får bli följande tre tips:

Sofi Oksanen, Stalins kossor, en otäckt detaljerad skildring av en ung flicka med bulimi. Om utanförskap och främlingsfientlighet och om ätstörningar som en reaktion på maktlöshet och hopplöshet.

Elsie Johansson, Kvinnan som mötte en hund, om en äldre ensam kvinna som drabbas av psykisk sjukdom och som långsamt faller ner i mörkret, utan det minsta sociala skyddsnät att landa i.

Fjodor Dostojevski, Idioten. Om den stackars Furst Mysjkin som har epilepsi och som därför utsätts för hån och förakt istället för omvårdnad och empati. Jag älskar ryska klassiker och den här är dessutom lite speciell eftersom det är Dostojevskis hemliga självbiografi. Min Tassahund är också epileptiker men idag har vetenskapen tack och lov gått framåt och det finns både mediciner och stor förståelse. Till och med för hundar!

Krya på er, därute.

Tematrio: mina possessiva pronomen

Lyran fortsätter på tema grammatiklektion (heja Lyran!) och föreslår possessiva pronomen som veckans tematrio.

Mitt första tips: Sin ensamma kropp av Elsie Johansson. En fantastisk författare på många sätt men kanske framför allt med böckerna som handlar om äldre kvinnors tabubelagda relationer till den egna kroppen. Dels i den här och dels i Kvinnan som mötte en hund – där den senare mest är väldigt, väldigt sorglig. Sin ensamma kropp är mindre deppig och handlar om en äldre kvinna som möter en man och upptäcker att pension inte nödvändigtvis sätter stopp för passion. En behöver bara lite mer glidmedel.

Tips nummer två: Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin. En mor försvinner. Vart har hon tagit vägen? Hennes vuxna barn letar och oroar sig och påminns plötsligt om att de alltid tagit mamma för given. Och att de alltid sett henne som ett husgeråd liksom spisen snarare än som en människa med egna tankar och en egen historia. Berättarformatet tar ibland över berättelsen, vilket är synd, men familjeskildringen är ändå mycket gripande och läsvärd.

Och tredje tipset: Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman. Om du blev ledsen och nedstämd av förra boken kan du pigga upp dig med den här. En absurd liten lek med ord där en man beskriver alla sina bekanta som superhjältar med lite… udda krafter. Själv har han bara en flygplansresa på sig att få kontakt med kvinnan han älskar. Hennes superkraft är att hon inte hör eller ser honom. Så hur ska han kunna nå henne innan hon försvinner för alltid? Lite sorgligt också, men mest bisarrt och roligt.

Slutligen – jag vet att det på svenska inte är ett possessivt pronomen utan ett personligt pronomen i genitiv, men boken är så bra att jag måste passa på att nämna den ändå: geniala Audrey Niffeneggers Her fearful symmetry om tvillingskap, döden och en andra chans. Och om en kattunge som är ett spöke. Läs den! Inte lika briljant som Tidsresenärens hustru men bra mycket bättre än det mesta andra som skrivs.

Midsommarhälsning

Glad midsommardag!

Här kommer sju sorters blommor, plockade till dig:

Mosippan av Elsie Johansson, andra delen i en fantastisk trilogi om en ung fattig flicka som växer upp i Uppland under tidigt nittonhundratal. Mycket intressant och läsvärd.

I rosens namn av Umberto Eco är inte alls lika rapp och actionladdad som filmatiseringen blev. Ett eländes arkitekturnörderi utan slut spär ut en annars spännande deckargåta i medeltida klostermiljö. Håll dig till ämnet, människa! Ren parafras på Victor Hugo som gjorde exakt samma fel i Ringaren i Notre Dame.

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozie Adichie är en förskräcklig och fasansfull skildring av en familj i klorna på en fanatiskt religiös familjefar. Det är så skrämmande otäckt och samtidigt så fint berättat.

Röda nejlikan av Baronessan Orczy är en riktig klassiker, ett av mina tidiga läsminnen och en bok jag läste flera gånger om som barn. För den är ju både spännande och rolig, berättelsen om en slags superhjälte, med hemlig identitet och hemligt tecken och allt, som räddar oskyldiga aristokrater undan den franska revolutionens giljotin.

Kameliadamen av Alexandre Dumas d.y. handlar om kärlekshistorien mellan överklassynglet Armand och den lungsjuka och prostituerade Marguerite. Den beskriver också hur snabbt det går att spendera hela arvet och halva hedern.

Liljan i dalen av Honoré de Balzac, annars mest känd för Pappa Goriot, är en mesig humoristisk kärlekshistoria om den franska societén under bourbonerna på artonhundratalet. En typiskt fransk klassiker.

Kung Liljekonvalje av dungen av Maria Lang, en av alla dessa underbara gamla pusseldeckare med ett riktigt mysterium och utan massa tarmar och blod och sexorgier.

Uppsalaförfattare

Lyrans bokblogg skriver om hembygdsförfattare, så jag bidrar med tre uppländska tips.
 
Elsie Johansson är en fantastisk författare med både bredd och djup. Mosippesviten (Mosippan, Glasfåglarna och Nancy) är en uppväxtskildring i Uppsalamiljö. Klassresa, glastak för kvinnor och Sverige under moderniseringen. Den nyare romanen Sin ensamma kropp är också oerhört gripande, om äldre kvinnors tabubelagda sexualitet. Mycket läsvärt.

Ola Larsmo har bland annat skrivit den mörka och otäcka Jag vill inte tjäna, om hyckleriet med prostitution, illegala aborter och konservativ kvinnosyn i 1880talets Uppsala. En ung kvinna flyr det hårda livet som tjänstefolk på landsbygden men hamnar istället i en hård och kall miljö i staden.

Och slutligen, från Norduppland, geniala Berglins. Serietecknare är också en slags författare och få kan säga så mycket med så få ord som Berglins. Alltid briljanta!

Tio svenska favoriter

Dags för en tematrio med nationaldagstema: svenska favoriter.

Lyran brukar föreslå att man ger tre tips. PILUTTA DIG, LYRAN! Jag tänker skriva en oskarsgala med tio kategorier istället. 

1. Bästa klassiker: Selma Lagerlöf, alla gånger. Selma for president!
2. Bästa norrländska: P O Enquist. Rent och enkelt språk, mäktiga berättelser, norrländskt vemod och ensamma granskogar.
3. Bästa deckare: Håkan Nesser, för att de inte egentligen är deckare utan bara låtsas det – de är egentligen riktiga, välskrivna romaner med fantastiska karaktärer.
4. Bästa skräckisen: John Ajvide Lindqvist. Det läskigaste är inte monstren, det läskigaste är människorna omkring monstren.
5. Bästa galna experimentisten: Lotta Lotass, kan inte beskrivas, måste upplevas.
6. Bästa utlandssvensk: Bodil Malmsten. Är du lite deppig? Läs en Bodil Malmsten! Jag skrattar högt minst en gång per sida, utom när det blir sorgligt, men sedan skrattar jag igen.
7. Bästa korthistorier: Pär Lagerqvist. Hemska, finurliga, svarta små sagor.
8. Bästa poet: Anna Maria Lenngren. Vass, elak, rolig. 
9. Bästa nutidsskildrare: Jonas Hassen Khemiri. Inte bara öga för detaljer och känslolägen, ett språk att förmedla dem också.
10. Bästa dåtidsskildrare: Elsie Johansson. Serien om Nancy: Mosippan, Glasfåglarna och Nancy är underbara berättelser om en ung kvinnas uppväxt i den tid när Sverige förvandlades som mest. Obs, Elsie skriver också fantastiskt om nutiden.

Grattis alla vinnare!