Cliffhangern – ett brott mot läsarkontraktet

Jag läste Maureen Johnsons highschool-deckare Truly Devious och gillade den – fram till sista sidan. Nu hatar jag den.

En true-crime-nörd blir antagen till en mycket speciell internatskola för särskilt briljanta ungdomar. Skolan har en mörk historia, för sisådär nittio (?) år sedan mördades en elev och rektorns fru kidnappades. Och nu verkar någon ta vid där den förre mördaren slutade.

Såklart hamnar huvudpersonen Stevie i en grupp med extremt blandade karaktärer: den konstnärliga, den snygga, den tekniskt begåvade… klassiska skolungdomsstereotyper. Och såklart blir hon attraherad av skolans bad boy med mörka ögon och en mörk hemlighet. Men det är rart skrivet, föredömligt inkluderande och mysteriet verkar lovande, i alla fall fram till det sista kapitlet.

För – varning! Du får inte veta hur boken slutar, för den slutar inte på sista sidan utan i del tre av en trilogi. Det är alltså inte en fristående roman utan den första tredjedelen av en roman, klippt i bitar för att förlagen ska få sälja fler kopior. Det är ett rent ofog och jag tänker inte läsa vidare, i ren protest.

Annons