How the one-armed sister sweeps her house

Cherie Jones har skrivit en bra men mycket hemsk debutroman: How the one-armed sister sweeps her house.

Två kvinnor på Barbados: unga fattiga Lala, nybliven mamma och ständigt misshandlad av sin man; rika Mira, olyckligt gift men inom kort istället olycklig änka med post-traumatiskt stressymptom.

Det är så mycket i den här romanen. Så mycket våld, elände och övergrepp. Ett par ljusglimtar hade varit bra för att balansera upp så att vi läsare inte deppar ihop alldeles! Men jag gillar det ändå, det är bra berättat. Jag älskar den västindiska dialekten som skiner igenom emellanåt, och kontrasterna/konfliktytorna mellan inresande turister och öborna. Det är som att de lever på helt olika öar, fast att de delar samma strand.

Och alla olyckliga birollskaraktärer! Mannen som själv utsatts för övergrepp och nu säljer sin kropp till äldre vita kvinnor. Kvinnan som äntligen kan ta makten över den åldrande make som förr utsatte deras dotter för incest. Den förfärliga polisen som inte förstår att han är en våldtäktsman – att även en prostituerad faktiskt har rätt till sin egen kropp.

…

Hundskadeindex: det är ALLDELES ONÖDIGT att ta livet den stackars hunden på det där sättet – det bidrar inte det minsta till handlingen.

Annons

Tematrio: barnböcker

Lyran har tema barnböcker i veckans trio. Länge sedan för mig men ändå passande eftersom mina syskon har ynglat av sig och jag därför har faster/moster-plikter när det gäller att fördela läslistor och bokpaket. En värdig uppgift!

Jag rekommenderar alla Roald Dahls barnböcker men kanske framför allt Matilda. Där finns så mycket att lära sig: om fusk med varvmätaren på gamla bilar, om hur en ödla och ett vattenglas kan kombineras med intressanta resultat och om hur oerhört, oerhört viktigt det är att läsa många bra böcker.

En goding jag hittade rätt nyligen är Tvillingarna Thorntwaites testamente av Gareth P. Jones. Om två unga föräldralösa syskon som ägnar dagarna åt att hitta på kreativa nya sätt att försöka ha ihjäl varandra. Mörk humor när den är som bäst, och precis lagom spännande för någon i säg elvaårsåldern.

Detsamma gäller Neil Gaimans underbara The graveyard book som jag inte kan sluta rekommendera. En bebis undkommer en hemsk händelse och blir istället adopterad av ett par snälla spöken. Han växer upp på kyrkogården och lär sig nyttiga knep som att gå genom väggar, skrämmas och hantera varulvar. Så väldigt fin och rar och lite, lite läskig.

Tematrio: öar

Dagens tematrio handlar om öar.

Som till exempel Lloyd Jones Mister Pip om en lite träig utländsk engelskalärare på en avlägsen Stillahavsö. Kriget kommer och soldaterna misstänker läraren för att vara spion på grund av en stulen upplaga av Charles Dickens Lysande utsikter… Det blir blod och elände. Ändå lite hoppfull läsning om hur viktig litteratur kan vara, på gott och ont.

En helt annan typ av öliv levs (tillfälligt) på Skattkammarön i Robert Louis Stevensons klassiker. Pieces of eight! Här är det pojkäventyr så det står härliga till. Unge Jim blir hjälte men min favoritkaraktär är naturligtvis papegojan Cap\’n Flint.

Och så tipsar jag om Scarlett Thomas, Bright young things. En märklig psykologisk halvskräckis om ett gäng unga vuxna som blir utlurade till en liten ö och strandade där. Men vem har tagit dit dem? Är hen kvar? Och varför har någon gömt diverse tortyrredskap i ett hemligt rum i huset de bor i? Gruppdynamiken utvecklas på oväntade sätt.

Tvillingarna Thornthwaites testamente

I vanliga fall läser jag inte barn- och ungdomsböcker annat än i undantagsfall och p.g.a. nostalgi, vanligtvis att jag har snubblat över något från min barndom och börjar bläddra.

Men det var någon bokbloggare som skrev om Gareth P. Jones och Tvillingarna Thornthwaites testamente på ett så frestande sätt att jag blev tvungen att se efter vad det var för något.

Mitt nioåriga jag hade älskat den här boken, sträckläst den och därefter tvingat mamma till ett akutbesök på bibblan för att låna hem allt annat som Jones skrivit.

Mitt vuxna jag sträckläste boken (nåja, det gick ju på en timme), fnissade nöjt och packade omedelbart ner den för att skänka bort till syskonbarn.

Det handlar om två föräldralösa och mycket märkliga barn som bor ensamma med en butler och en kokerska i ett stort hus. De försöker oavbrutet mörda varandra på intrikata sätt: pirayor i badkaret, fällor i sängen, en fullt fungerande giljotin i en oskyldig teateruppsättning. En dag sluter de fred – men mordförsöken fortsätter! Vem ligger bakom de nya attackerna?

Det är spännande och lagom läskigt. Roald Dahl har fått en värdig arvtagare.