Den perfekte vännen

Boktanken har rätt som vanligt! Jonas Karlsson är en bra författare.

Jag läste Den perfekte vännen, en novellsamling med texter om män med eller utan vänner, som kämpar med ensamhet, utanförskap eller bara vanlig velighet i tillvaron.

Som mannen som träffar en gammal kompis och har jättetrevligt över en öl – han kan bara inte komma på varifrån han känner mannen i fråga. Och det blir mer och mer pinsamt att fråga ju längre tid de umgås…

Pricksäkert och rolig-sorgligt. Mycket bra läsning, nästan hela vägen.

Regnmannen

När Boktanken tipsar om titlar, då skriver jag upp dem. Även om jag ibland på grund av egna fördomar är lite seg, som med Jonas Karlsson som jag dragit mig för att ta tag i. Tur då att Boktanken är envis och jag nyfiken. Jag läste Regnmannen och är ganska imponerad. Lite som en mer kvalitativ, mer renredigerad och mindre smörig Fredrik Backman?

En sur och bitter gammal änkeman vankar runt i sommarhettan på sitt onda knä och försöker hålla liv i den döda fruns rosor, trots bevattningsförbudet. Så råkar han på en hemlig vattenkran i ett bortglömt buskage bakom villan. Och det är inte vilken kran som helst. Snart smyger Ingmar runt med vattenslangen och innan han vet ordet av har händelserna sprungit om honom och det hela urartar storslaget.

Men framför allt är det en ömsint pappa-son-relation där det finns massor av sorg och gammalt groll och osäkerhet över de nya rollerna och hur de ska hantera varandra och sin relation utan mamman som medlare. Lättläst men med oväntat djup.

Jag gillar den!