Tematrio: Kanada

Veckans triotema är Kanada. Det finns massor av strålande kanadensiska författare men tre böcker jag särskilt gillar är:

Station Eleven av Emily St John Mandel handlar om en fruktansvärt dödlig influensa som härjar över världen – inom loppet av en månad är 99% av mänskligheten död. Snabbt kollapsar grundläggande infrastruktur som el och kommunikationer. Och plötsligt är alla specialkunskaper om nanoteknik och hjärnkirurgi värdelösa och de överlevande människorna mycket, mycket sårbara. Väldigt intressant och bra berättat!

Även Tjänstekvinnans berättelse av Margaret Atwood handlar om ett postapokalyptiskt samhälle. Det antyds att ett kärnvapenkrig har härjat. USA styrs plötsligt av religiösa extremister som liksom de flesta religiösa fundamentalister är besatta av sexfrågor och att få bestämma över kvinnors underliv. Den styrande eliten får tillgång till harem av kvinnor vars enda jobb är att föda barn. Oerhört otäckt och mycket bra läsning.

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman börjar med en mycket mindre slags kris, ett förhållande i kras. Det handlar om ett gäng vänner som har mycket märkliga superkrafter. De flesta superkrafterna är rätt usla. Eller rättare sagt, det handlar om helt vanliga egenskaper fast uppskruvade till bisarr nivå. Roligt och lite sorgligt och sedan roligt igen, med vassa men subtila pikar om dagens töntiga i-landsproblem.

Annons

Tematrio: Syskon

I veckans tematrio om syskon finns det ett självklart tips:

Carol Rifka Brunt, Låt vargarna komma. En väldigt annorlunda beskrivning av systerskap i all sin komplexitet. Mycket läsvärd! Även för folk som inte har egna systrar.

Den som vill ha något lite mer vrickat kan istället satsa på Andrew Kaufman, Familjen Weird om en syskonskara som drabbats av fruktansvärt opraktiska superkrafter som de till varje pris vill bli av med. Allt är mormorns fel. Lite sliskvarning men däremellan roligt på Kaufmans typiskt knasiga vis.

Och så har jag en bubblare från för mycket länge sedan: Cynthia Voigts serie om barnen Tillerman. Som jag minns det så var det här den första bokserien jag hittade och lånade på ungdomshyllorna när jag uppgraderade mig själv från barnavdelningen på bibblan. Det kan vara ett falskt minne, kanske läste jag en massa annat först från den \”riktiga\” biblioteksdelen. Det spelar inte så stor roll. Serien om de fattiga och övergivna syskonen som försöker ta sig fram ensamma i ett white-trash-USA gjorde intryck. Mest minns jag att de hela tiden åt flottyrringar, samt att mormorn som de till slut kommer till har ett mullbärsträd.

Och så vill jag tacka Tassahundens moster och morbror för att de är sådana trevliga syskon som förstår att uppskatta storheten i både Sagan om ringen och Ture Sventon.

***

Tillägg i efterhand: och Audrey Niffeneggers Her fearful symmetry – missa inte den! Om spöken, tvillingar och en kattunge.

Familjen Weird

När det kommer till knasiga böcker kan en alltid lita på kanadensaren Andrew Kaufman. Han skriver om folk med märkliga och tveksamma superkrafter.

I Familjen Weird har fem syskon råkat få varsin välsignelse av sin galna mormor, fast välsignelserna visar sig vara tveeggade svärd och skulle lika gärna kunna kallas förbannelser. Eller kanske försignelser.

En av dem har gåvan att alltid förlåta alla. Det är bra! Förutom att hon blir utnyttjad av varenda jävel. En av dem ska alltid kunna känna sig trygg. Toppen! Fast det betyder att han aldrig klarar av att ta några risker. Och så vidare.

När mormorn ska till att dö ger hon yngsta systern i uppdrag att samla ihop de övriga så lovar hon att lyfta försignelserna. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.

Boken är kort och lättläst och enkel och rolig på sitt eget underfundiga sätt. Utmärkt sommarläsning.

Tematrio: mina possessiva pronomen

Lyran fortsätter på tema grammatiklektion (heja Lyran!) och föreslår possessiva pronomen som veckans tematrio.

Mitt första tips: Sin ensamma kropp av Elsie Johansson. En fantastisk författare på många sätt men kanske framför allt med böckerna som handlar om äldre kvinnors tabubelagda relationer till den egna kroppen. Dels i den här och dels i Kvinnan som mötte en hund – där den senare mest är väldigt, väldigt sorglig. Sin ensamma kropp är mindre deppig och handlar om en äldre kvinna som möter en man och upptäcker att pension inte nödvändigtvis sätter stopp för passion. En behöver bara lite mer glidmedel.

Tips nummer två: Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin. En mor försvinner. Vart har hon tagit vägen? Hennes vuxna barn letar och oroar sig och påminns plötsligt om att de alltid tagit mamma för given. Och att de alltid sett henne som ett husgeråd liksom spisen snarare än som en människa med egna tankar och en egen historia. Berättarformatet tar ibland över berättelsen, vilket är synd, men familjeskildringen är ändå mycket gripande och läsvärd.

Och tredje tipset: Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman. Om du blev ledsen och nedstämd av förra boken kan du pigga upp dig med den här. En absurd liten lek med ord där en man beskriver alla sina bekanta som superhjältar med lite… udda krafter. Själv har han bara en flygplansresa på sig att få kontakt med kvinnan han älskar. Hennes superkraft är att hon inte hör eller ser honom. Så hur ska han kunna nå henne innan hon försvinner för alltid? Lite sorgligt också, men mest bisarrt och roligt.

Slutligen – jag vet att det på svenska inte är ett possessivt pronomen utan ett personligt pronomen i genitiv, men boken är så bra att jag måste passa på att nämna den ändå: geniala Audrey Niffeneggers Her fearful symmetry om tvillingskap, döden och en andra chans. Och om en kattunge som är ett spöke. Läs den! Inte lika briljant som Tidsresenärens hustru men bra mycket bättre än det mesta andra som skrivs.

Tre "tunna" boktips

Veckans trio hos Lyran går på temat smala böcker.

Jag har kommit igenom den ena av de två tegelstenarna jag pysslat med på sistone och är kanske två femtedelar in i den andra. O vad passande att få drömma om tunna små verk då!

Först tipsar jag om Carl Jonas Love Almqvist Det går an som alla borde läsa – den är rolig och finurlig och framför allt väldigt intressant. Ett litet manifest för kvinnors rätt att göra sina egna livsval och inte bara vara beroende av en man. Sara Videbeck är en av svensk litteraturs bästa huvudpersoner.

Sedan något helt annat: Andrew Kaufman. Hans små böcker är fantastiskt knäppa och roliga, både Alla mina vänner är superhjältar och Den krympande hustrun är läsvärda (och snabblästa).

Och slutligen: Pär Lagerkvist, Dvärgen. En hemsk, hemsk, underbar liten bok. Eller förresten, läs ALLT av Pär Lagerkvist. Hemska, underbara små böcker.

Kaufman: Den krympande hustrun.

I vintras någon gång läste jag en underbar liten bok med titeln Alla mina vänner är superhjältar. En helgalen berättelse med mycket hjärta om en mängd superhjältar med mycket märkliga förmågor. Går inte att beskriva, måste läsas. Gör det bums, det är en kort liten bok, tar högst en timme eller två.

Nu har jag hittat ännu en galen historia av samma författare, kanadensiske Andrew Kaufman: Den krympande hustrun. Jag älskar knäppa, bisarra berättelser och det är precis vad man får om man läser Kaufman. Lycka!

En mystisk man i lila hatt kliver in på ett bankkontor och rånar samtliga som befinner sig där på den sak som har allra störst sentimentalt värde för dem. Genast börjar det hända märkliga saker med rånoffren och de måste snabbt ställa till rätta saker som gått fel i deras liv, annars går de hemska öden till mötes. 

En kvinna jagas av sin tatuering som hoppat av kroppen och fått liv, en annan krymper med allt högre hastighet. Någon blir till en snögubbe och börjar smälta. Någons kontor blir vattenfyllt.

En liten men magisk bok. Läs den och le!

Hur viktig är titeln?

Helgens bokbloggsjerka går på temat titlar: hur viktig är titeln?

Jo, då vill man ju gärna verka intelligent och lärd och säga att jag läser bara klassiker i skinnband och det är innehållet och inte titeln som räknas.

Men handen på hjärtat – vem kan låta bli att köpa en bok som heter Alla mina vänner är superhjältar (Andrew Kaufman, rolig – läs den) eller Why be happy when you could be normal (Jeanette Winterson, mycket bra bok – läs den)?

Och visst kan väl titeln ha gett viss liten draghjälp till Jonas Jonassons försäljningssuccé Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann?

På samma sätt som jag genast dumförklarar böcker som har ord som \”änglar\” och \”hjärta\” i titeln faller jag gärna pladask för långa och knasiga titlar.

Så best-in-show blir, naturligtvis, The curious incident of the dog in night-time av Mark Haddon. Boken är fantastisk, en autistisk pojke ger sig på ett detektivuppdrag när grannens hund mördas. Genial pojke. Genial bok. Och genial titel.