Allt jag inte minns

Jonas Hassen Khemiri har skrivit flera bra texter och någon bok jag inte har tyckt om alls. Senaste romanen Allt jag inte minns hamnar någonstans där mittemellan.

Berättargreppet är lite mer tillkrånglat än vad som hade varit nödvändigt och det tar ett par paragrafer att begripa vem som säger vad om vem i vilka stycken. Det handlar om ett slags triangeldrama mellan Samuel, Vandad och Laide. Vi får veta att Samuel är död och sakta nystar Khemiri upp händelserna som leder fram till den dödliga bilkraschen.

Det är en väldigt politisk bok om flyktingmottagande, jämställdhet, moralisk kompass och veganism. Övertydligt förklarat och med flera trådar som aldrig knyts ihop.

Samtidigt läser jag hela boken i ett svep och fortsätter vara lite nyfiken på vad som hände och varför.

Sammantaget betyg: jaha.

Tematrio: Svenska författare

Lyrans bokblogg har tänkt ut en ny tematrio: tema svensk litteratur.

Jag väljer tre yngre och nyare svenska författare att tipsa om:

Sami Said, Väldigt sällan fin tyckte jag mycket om! Dessutom gjorde Said ett väldigt bra och roligt sommarprogram i radio förra året. Boken handlar om en ung man med viss social inkompetens som försöker ta sig fram i studentlivet själv och som samtidigt har fullt upp med att hantera sin familj och alla deras förväntningar.

Johannes Anyuru, En storm kom från paradiset är en annan höjdare jag hittade förra året. Det handlar om Anyurus pappa, en riktig äventyrare.

Och slutligen, Jonas Hassen Khemiri, Jag ringer mina bröder för att den är en helt unik, fullkomligt genial och alldeles knivskarp liten bok. Jag gillade inte Ett öga rött men med Jag ringer mina bröder tog Khemiri ikapp detta med råge tycker jag.

Tre bra ungdomsböcker

Lyrans tematrio idag gäller ungdomsböcker. Här kommer mina tips:

William Golding, Flugornas herre är stark och viktig läsning. En klassiker, behöver väl knappast beskrivas i detalj. Barn i flock som försöker döda varandra på en öde ö.

Mitt andra tips är Jonas Hassen Khemiri, Ett öga rött. Förhoppningsvis empatibyggande.

Och så det största äventyret av dem alla: Sagan om ringen. Många snubblar på bokens början och tycker den är trist, knepet är att när en läser första gången ska en hoppa över den långa prologen med fakta om hober, den läses sist.

I övrigt tycker jag det är svårt att dra en gräns mellan vuxen- och ungdomsböcker, jag läste allt möjligt i tonåren och jag läser allt möjligt inklusive HarryP nu.

Biblioterapi: Khemiri botar SD-sjuka?

Skryt: jag fick svar på en biblioterapifråga i Babel!

Som pulsen gick upp när Jessica Gedin såg tvärs genom rutan och sa \”Sanna, du ska ge bort Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder\”. Boknördsrys! Och hon har naturligtvis helt rätt, ett mycket bra tips.

Frågan var: finns det en bok man kan ge någon så att denne slutar rösta på sverigedemokraterna?

Tio svenska favoriter

Dags för en tematrio med nationaldagstema: svenska favoriter.

Lyran brukar föreslå att man ger tre tips. PILUTTA DIG, LYRAN! Jag tänker skriva en oskarsgala med tio kategorier istället. 

  1. Bästa klassiker: Selma Lagerlöf, alla gånger. Selma for president!
  2. Bästa norrländska: P O Enquist. Rent och enkelt språk, mäktiga berättelser, norrländskt vemod och ensamma granskogar.
  3. Bästa deckare: Håkan Nesser, för att de inte egentligen är deckare utan bara låtsas det – de är egentligen riktiga, välskrivna romaner med fantastiska karaktärer.
  4. Bästa skräckisen: John Ajvide Lindqvist. Det läskigaste är inte monstren, det läskigaste är människorna omkring monstren.
  5. Bästa galna experimentisten: Lotta Lotass, kan inte beskrivas, måste upplevas.
  6. Bästa utlandssvensk: Bodil Malmsten. Är du lite deppig? Läs en Bodil Malmsten! Jag skrattar högt minst en gång per sida, utom när det blir sorgligt, men sedan skrattar jag igen.
  7. Bästa korthistorier: Pär Lagerqvist. Hemska, finurliga, svarta små sagor.
  8. Bästa poet: Anna Maria Lenngren. Vass, elak, rolig. 
  9. Bästa nutidsskildrare: Jonas Hassen Khemiri. Inte bara öga för detaljer och känslolägen, ett språk att förmedla dem också.
  10. Bästa dåtidsskildrare: Elsie Johansson. Serien om Nancy: Mosippan, Glasfåglarna och Nancy är underbara berättelser om en ung kvinnas uppväxt i den tid när Sverige förvandlades som mest. Obs, Elsie skriver också fantastiskt om nutiden.

Grattis alla vinnare!

Att ringa sina bröder

\”Har du ringt dina bröder?\” frågar jag ibland den gula huliganens pappa. Eller ännu oftare: \”Har du ringt din mamma?\”

Jonas Hassen Khemiri skrev förra året en liten men mycket genial bok som heter just Jag ringer mina bröder. Det tar inte mer än en timme att läsa den men sedan tar det många timmar att smälta och tänka efter.

En ung man får höra nyheten om bombattentatet i Stockholm, den \”misslyckade\” bilbombaren som tack och lov bara hade ihjäl sig själv. Under 24 intensiva timmar går den unge mannen igenom en serie av känslolägen: tittar människor annorlunda på honom nu? Tror de att han också är terrorist, bara för att han också har mörkt hår och brun hy? Är det dags att huka sig och gömma sig, eller gå stolt fram med huvudet högt?

Så oerhört intressant och väl berättat, med en mycket stor portion humor.

Läs den!