Blod och mobbing

Jag läste om en modern klassiker: Carrie av Stephen King.

Stackars mobbade Carrie, hon hade aldrig någon chans. Uppvuxen med en religiös fanatiker och galning till mamma, misshandlad och retad från dag ett i skolan. Och när hon får sin första mens blir det en traumatisk upplevelse, mamman hade inte berättat för henne att det skulle hända och hon får panik. Det sätter i sin tur igång en kedjereaktion av händelser – och släpper fri Carries undanträngda superkrafter. Crescendot på den blodiga (!) skoldansen är oförglömligt.

Romanen är skriven i form av en reportagebok med intervjuer och tidningsurklipp från den stora katastrofen. Det är ett bra grepp och boken är, för att vara King, väldigt lagom lång.

Underhållande och rysligt hemsk. Läs den, om du törs!

…

Djurskadeindex: stackars grisar!

Annons

Jurtjyrkogården

Klassisk horror! Jurtjyrkogården av Stephen King är utmärkt läsning: krypande otäckt, bra tempo, inte för lång och babblig som en del av hans andra.

En ung familj med katt och två barn flyttar in i härligt gammalt hus på landet. Allt är toppen förutom två saker: den magiska indianska gravplatsen inne i skogen och den stora bilvägen precis vid huset, där stora lastbilar dundrar förbi i hög fart. Katten går förstås raskt åt, men en ”hjälpsam” granne visar familjefadern hur han kan väcka katten till liv igen, så han slipper förklara för dottern vad döden egentligen innebär.

Det går naturligtvis käpprätt åt helvetet och familjen smulas sönder steg för steg i tilltagande galenskap.

Det är förfärligt. Och härligt underhållande.

Kattskadeindex: ja vad tror du med den titeln

Ett lyckligt långt äktenskap…

Stephen Kings novell A good marriage är en liten pärla.

Efter mer än 25 år tillsammans får Darcy något av en chock när hon råkar upptäcka makens mörka hemlighet. Han har gjort ”något mycket styggt” (tema: män som hatar kvinnor). Vad ska hon göra nu – konfrontera honom? Skvallra för polisen? Låtsas som ingenting?

Darcy, nervös hemmafru i övre medelåldern, är en utmärkt karaktär. Hennes jovialiske gubbe är så oerhört amerikansk och käck. Deras förhållande är både ömsint och deprimerande. Det är en ruggig liten historia och den är alldeles förtjusande i all sin förfärlighet.