Och regnet det öser inte ner

Tänk vad glad en kan bli för några fattiga regndroppar! Det kom äntligen någon ynka millimeter idag i Uppsalatrakten.

Annars kändes det som att min semester började direkt i en scen ur Djungelboken:

\”And the heat went on and on, and sucked up all the moisture, till at last the main channel of the Wainganga was the only stream that carried a trickle of water between its dead banks. And when Hathi the Wild Elephant, who lives for a hundred years and more, saw a long, lean blue ridge of rock show dry in the very centre of the stream, he knew that he was looking at the Peace Rock, and then and there he lifted up his trunk and proclaimed the Water Truce, as his father before him had proclaimed it fifty years ago.\”

En sak till att tänka på inför höstens riksdagsval.

Annons

Tematrio: träsk och djungler

Dags för tematrio om träsk och djungler.

Jag älskar Djungelboken! Rudyard Kiplings originalsaga alltså, inte Disneys förvrängda barnversion. Den är hemsk och grym och rätt kolonial men så bra och spännande. Pröva noga, o vargar!

Barbara Kingsolver skrev om Kongos djupa skogar i Poisonwood bible. En religiös galning blir skickad som missionär och orsakar djup misär för sin egen plågade familj likväl som för de stackars \”hedningarna\” som han arrogant sätter sig till doms över enbart i kraft av sin hudfärg och tro. Frun och de överlevande döttrarna lyckas till sist hitta en utväg.

Rubyfruit jungle är en underbar uppväxtskildring av Rita Mae Brown. Lesbiska Molly växer upp i en litet samhälle i södra USA, utan att skämmas och utan att be om ursäkt för den hon är. Hon drömmer om New York och storstadslivet, har hett sex och bråkar med sin mamma.

Mycket nöje!

Tematrio: verklighetsflykt

Lyran frågar efter tre tips på böcker som ger verklighetsflykt. Kan behövas i dessa ledsamma dagar.

Störst av dem alla är Sagan om ringen. Äventyrens äventyr. För den som vill försvinna ett tag och oroa sig för nazguler istället för nazister och orcher istället för galna IS-sektmedlemmar.

Fast kanske är det också lite läskigt. Ett par snäpp snällare och dessutom lärorikt – och kolonialt gammaldags – är Daniel Defoe, Robinson Crusoe. En öde ö i söderhavet, den perfekta verklighetsflykten!

Eller den här fantastiska klassikern: Djungelboken av Rudyard Kipling. Apropå kolonialt och äventyrligt. En saga som inte liknar något annat. Pröva noga! Och låt er inte luras av Disneyversionen som inte har särskilt mycket med originalromanen att göra.

Tematrio: djur

Lyran har ett toppentema för veckans trio nu igen – böcker med djur i viktiga roller!

1. Rudyard Kipling, Djungelboken. Jag vet inte hur många gånger jag läst den, men inte tillräckligt många. Om du bara har sett Disneyversionen så har du INTE varit i närheten av Djungelboken, denna magiska, myllrande saga. I originalversionen är inte Baloo en tjock och skojig clown, Kaa är inte en bov och Mowgli är inte någon oskyldig liten pojkvasker, å nej. Pröva noga, o vargar.

2. George Orwell, Djurfarmen. Fyra ben bra, två ben bättre! En fruktansvärd allegori över kommunism i allmänhet och Stalin i synnerhet. Grym och pricksäker och när de skeppar iväg den gamla arbetshästen till slaktarn brister mitt hjärta, varje gång.

3. Apropå hjärtesorg, ska vi inte ta min gråtkatalysator nummer ett också, jo det gör vi. Sheila Burnford, Den otroliga vandringen. Två hundar och en katt smiter från hundvakten och försöker promenera tvärs över Kanada för att komma hem till riktiga husse och matte. Slutet är så förskräckligt sorgligt så jag kan knappt skriva om det. \”Jag är glad att du fick tillbaka din Tao-katt\”, säger lillhussen ädelt och mycket sammanbitet, det hade inte jag gjort i samma situation. Jag hade löpt amok i skogen.

Mitt djur. Får inte gå vilse i skogen.

Ett värdigt ormporträtt

Låt mig fortsätta en stund på Djungelbokstemat. Det är en bok med ett gediget persongalleri: elefanten Hathi och hans söner, tigern Shere Khan, Bagheera och Baloo, vargbröderna, schakalen Tabaqui och många, många fler.

Min favorit är och förblir ändå Kaa, klippytonormen. Kaa är inte ond eller god, han är Kaa. Han är intelligent, värdig och med ett stort uns självrespekt. Det är bara Kaa som kan betvinga bandarlogs och det är Kaa som uppfinner den listiga fällan som får de röda hundarna på fall. Kaa är en livsfarlig fiende men en klok och pålitlig vän.

Även om Bagheera och Baloo alltid tycker Kaa är otäck och läskig är jag helt på Mowglis sida här: Kaa är bäst, ingen protest.

Bokslukarens barndomsminnen: Djungelboken

En av de bästa ungdomsböckerna genom tiderna är Rudyard Kiplings Djungelboken. Jag vet inte hur många gånger jag läst den, antagligen ännu fler än jag vågar gissa.

Kiplings original är en helt annan slags saga än Disneys barnversion. Baloo är ingen lustig, korkad tjockis och Kaa är inte the bad guy. Dessutom får man en mängd underbara små korthistorier på köpet: mungon Rikki-Tikki-Tavi, den vita sälen Kotick och många fler.

Kolonialism, exotism, men å så bra ändå.

Pröva noga, o vargar!