Christian Kracht, schweizisk galenpanna, är en av de mest knasiga författare jag vet. Alltid bisarra och fullständigt oförutsägbara historier. 1979 är inget undantag, även om den är mer rätlinjig än de andra Kracht-titlarna jag har läst (säger inte så mycket).
1979 handlar om en ung man som reser till Iran med sin (inte helt hälsosamme) före detta älskare, dagarna innan revolutionen bryter ut. De går på drogstinna privatfester och hamnar i oändligt mycket trubbel. På blandade vägar tar sig den unge mannen till slut ut ur Teheran och hamnar istället i Tibet i jakten på ett heligt berg.
Det är en märklig berättelse som inte riktigt går att beskriva – lite som alla Krachts böcker. Den passar inte i någon specifik genre, den har ingen tydlig ram eller något budskap. Den bara är.
Jag gillar det.