Milan Kunderas Varats olidiga lätthet från 1984 imponerade på mig. Fransk-tjeckiske Kundera skriver om stort och smått som händer fyra människor och en hund, vars liv flätats samman. Om kommunisttiden i Tjeckien, om kärlek och om att byta riktning under livets gång fast det får konsekvenser. Och hela texten full med små insprängda betraktelser och snygga filosofiska metaforer. Kundera klarar att skriva små finurliga klokskaper utan att det blir klyschigt, överdrivet eller banalt.
På minusposten – som så ofta – de misslyckade beskrivningarna av hur kvinnor upplever sex. På plussidan små kluriga ordbyggen som: \”She forgot that the nose was merely the nozzle of a hose that took oxygen to the lungs\”. Och så diskuteras det en del om jesus och bajs.
Det finns flera intressanta teman i boken. Ett är huruvida det är skillnad på kärlek och passion, om sex med en förändrar kärleken till en annan.
En annan fråga är den om skulden i ett totalitärt samhälle. Om de som ansvarade för kommunismens förföljelse av oliktänkande genuint trodde att de gjorde något nödvändigt och gott, är de då oskyldiga? Huvudpersonen Tomas pekar på exemplet Oidipus. När Oidipus inser vad han orsakat – utan egen vetskap! – river han ut sina egna ögon och går i landsflykt. Kan man skylla ifrån sig att man inget visste? Eller är det snarare jesus \”förlåt dem för de vet inte vad de gör\” som gäller? Boken ger inga klara svar men ställer många viktiga frågor.
Det här är stor litteratur när den är som bäst: rolig, allvarlig och hudnära. Läs den!
Litterärt ofog 