Stackars dubbelbestraffade Klara-Gulla

Jag lyssnade på Kejsaren av Portugallien från radioteaterbiblioteket, förlåt dramaarkivet.

En utmärkt roman av Selma Lagerlöf som jag tidigare mest läst med fokus på huvudpersonen Jan i Skrolycka. Han har blivit galen av sorg över att dottern Klara-Gulla hamnat i prostitution i storstan och proklamerar inför hela byn att Klara-Gulla faktiskt är kejsarinna. När dottern kommer hem till byn – välbärgad, eftersom hon nu har brutit sig väg till en lyckad och respektabel position – blir hon därför utskrattad och utpekad och känner sig snart tvingad att åka tillbaka till staden. Fadern slänger sig då i sjön och drunknar.

Kanske var det dramatiseringen, men jag tänkte mer på Klara-Gulla än på Jan den här lyssningen. Stackars kvinna, snacka om dubbelbestraffning! Först blir hon till spott och spe när hon har lurats in i prostitution. När hon på egen hand klarat sig ur den situationen och kommer tillbaka hem för att göra föräldrarna glada blir hon hånad – och tacksamhet eller stolthet från föräldrarnas sida kan hon glömma. Och när hon därför ger sig av blir hon genast skuldbelagd för pappans död.

Stackars, stackars Klara-Gulla. Hur skulle hon kunna ha gjort rätt i byns ögon? Antagligen enbart genom att gå i sjön själv. Jag är glad att hon inte gör det.

Lagerlöf: Dunungen

Jag lyssnar som sagt på en del radioteater när jag motionerar, för det är roligt och lättsamt och hjälper en att glömma att allt är jobbigt och mjölksyrligt.

Häromsistens blev det Selma Lagerlöfs Dunungen i uppsättning från 1956. En typisk Lagerlöfare! Komplett med värmländsk lantnostalgi, kluriga karaktärer och åt var och en sitt rättmätiga öde i slutet.

Snorvalpen Mauritz har tagit med sin fattiga men förtjusande fästmö till sin onkel, brukspatronen. Planen är att de ska lura av honom pengar att gifta sig för. Men så enkelt går det inte… Och den förtjusande unga fästmön är inte alls så naiv och medgörlig som Mauritz hade räknat med.

En härlig romantisk komedi! Med sånt i lurarna går löprundan mycket lättare.

Tematrio: hit med kosingen

Lyran verkar ha råkat på fortkörningsböter men omvandlar det hela till något positivt nämligen en tematrio om pengar. Här kommer mina tre bidrag!

I Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf blir en rik man och hela dennes familj våldsamt rånmördade. Men sanningen kommer alltid fram till slut! En ovanligt blodig spökhistoria.

Ärligt talat minns jag inte vad exakt det är för skatt de jagar i Robert Louis Stevensons Skattkammarön (nu blev jag sugen på att läsa om den för att få reda på det!) men något värdefullt är det ju i alla fall och boken är en riktigt spännande äventyrsberättelse av klassiskt snitt.

Enkelstöten av Tomas Arvidsson är en lite annorlunda bov-och-polishistoria om en väldigt oskyldig studierektor som en dag i största hemlighet sadlar om och blir en genial bankrånare. En stor portion humor och en hel del Jönssonligan-planering.

Cash is queen!

Tematrio: storslagen natur

Lyran firar att Lars Lerin fick Augustpriset i kategorin \”Årets svenska fackbok\” för sin Naturlära. Dagens tematrio handlar därför om naturskildringar.

Astrid Lindgren har gjort mycket fint, men ett särskilt gott öga har jag till skogen i Ronja Rövardotter.

Selma Lagerlöf, denna toppentant, beskriver hela Sverige med alla olika växtzoner och egenheter i (den ärligt talat lite väl långrandiga) Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Och så slår vi till med en maritim miljö också: Ernest Hemingway, Den gamle och havet. Så deppig. Så fin. Så väldigt mycket saltvatten.

Och grattis till årets Augustpristagare: Lars Lerin, Kristina Sandberg, Jakob Wegelius och Matilde Villegas Bengtsson!

Tre rysliga rysare

Förra året när Lyran hade Allhelgonatema i trion tipsade jag om Roald Dahl, John Ajvide Lindqvist och Edgar Allan Poe.

I år får det bli tre andra klassiker:

Selma Lagerlöfs spökhistoria Herr Arnes penningar lyssnade vi på i radioteaterformat ur SRs öppna arkiv i somras. Ett mycket våldsamt gäng rånar och slår ihjäl Herr Arne och hela hans familj. Men en flicka överlever och hon får hjälp av sin mördade fostersyster för att hämnas banditerna, efter diverse förvecklingar. Spännande!

I Oscar Wildes Porträttet av Dorian Gray säljer en ung dandy sin själ i utbyte mot ett vackert utseende. Han själv förblir ung och hans målade porträtt åldras istället… Men säg den pakt med hin som inte har en lurig hake.

Och så tar vi en Poe till, ja det gör vi! Den oslagna skräckmästaren. Ett av mina tidigaste Poe-minnen är novellen Grodan om en dvärg som misshandlas och förnedras vid hovet. Men hämnden blir gruvlig… och ganska invecklad, det har med orangutangdräkter och kedjor att göra. Resten får du läsa dig till själv.

Bu!

Selma for president

Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen: Selma Lagerlöf var ett geni.

Carolinas bokblogg påminde mig om Selmas alldeles fantastiska tacktal vid nobelprisutdelningen, det är ett tal utöver det vanliga. Här hittar du det – klicka in och läs det, genast!

Så elegant, så briljant, så genialiskt. En berättare i världsklass. Efter det talet borde de genast ha langat fram ett pris till och gett till tanten.

Jerusalem

Jag läste Selma Lagerlöfs Jerusalem, en roman om en by i Dalarna där en stor del av befolkningen får stora snurren och går med i en sekt som utvandrar till Jerusalem för att möta Jesus. Läsaren får följa både några karaktärer som följer med till Jerusalem och några som stannar kvar.

Det är mycket intressant om vad som händer med en bygemenskap som plötsligt splittras och om hur enskilda karismatiska pratmakare kan få folk att släppa all sans och vett. Kärlekshistorien som är romanens ryggrad blir jag dock inte klok på. Det är ett väldigt hattande fram och tillbaka, alla hotar någon gång i berättelsen med att gå i sjön och de är oerhört pigga på att \”offra sig\” för att den andre ska bli lycklig, vilket bara leder till att samtliga blir olyckliga eftersom de misstolkar varandra och offrar sig helt i onödan.

Men ändå: Selma Lagerlöf är den största svenska berättaren genom tiderna.

Tematrio: inledningar

Lyran frågar efter exempel på inledningar på böcker, jag har plockat ut en genial, en intressant och en usel inledning:

Bästa inledningsfrasen alla kategorier, alla tider är naturligtvis ur Franz Kafka, Förvandlingen: \”När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt.\” Det här är så bra att det knappt längre är någon idé att lägga tid på att skriva smarta inledningsmeningar för det bästa är redan skrivet.

En intressant och välkänd första mening är Selma Lagerlöf ur Gösta Berlings saga: \”Äntligen stod prästen i predikstolen\”. Inte mer än så! Men det är en så smart inledning för dels är det klart att det är något med den här prästen som gör att han inte alltid är i tid till sin predikan och en blir nyfiken på varför, och dels är den så kort att läsaren direkt snubblar över i nästa mening, och sedan nästa och vips är boken läst från pärm till pärm.

Och så finns det en bok som jag slutade läsa enbart på grund av första meningen. Margaret Mitchell, Borta med vinden: \”Scarlett O\’Hara var inte vacker.\” Alla ni som tror att utseenderelaterad mobbing av kvinnor är ett nytt fenomen som kom med myspace och facebook – tänk om. Kanske är Borta med vinden ett feministiskt manifest men det får jag aldrig veta för jag blir glödgande arg av inledningsmeningen.

Tematrio: julklappstips

Lyran frågar den här veckan efter tre tips på böcker som är bra att ge bort i julklapp.

Det är ju en jättesvår fråga, för tipsen beror ju på vem som ska få boken. Visst finns det böcker som alla borde läsa, men det är ofta med de udda och väldigt specifika böckerna man prickar som mest rätt när det kommer till presenter – tycker jag.

Med den brasklappen sätter jag ihop följande tre tips som borde kunna passa nästan vem som helst och ändå bli en succé:

1. Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga. En klassiker som verkligen står sig och som alla borde få chansen att läsa. Spänning, romantik och en hel del galenskap i värmländsk sagoform.

2. Yann Martel, Berättelsen om Pi. Därför att en bok om en pojke som åker båt med en tiger är en bra bok, och därmed basta.

3. Leonie Swann, Glennkill – en fårdeckare. Antingen gillar man deckare, och då är den här perfekt. Eller så gillar man inte deckare men man gillar roliga böcker, och då är den här perfekt. Eller så gillar man varken deckare eller roliga böcker men man tycker i alla fall att får är kul och då är den här perfekt. Och om man inte passar in på någon av dessa kategorier vete tusan om man förtjänar en bokjulklapp överhuvudtaget, då duger det nog med en deo och en påse twist.

Tio svenska favoriter

Dags för en tematrio med nationaldagstema: svenska favoriter.

Lyran brukar föreslå att man ger tre tips. PILUTTA DIG, LYRAN! Jag tänker skriva en oskarsgala med tio kategorier istället. 

  1. Bästa klassiker: Selma Lagerlöf, alla gånger. Selma for president!
  2. Bästa norrländska: P O Enquist. Rent och enkelt språk, mäktiga berättelser, norrländskt vemod och ensamma granskogar.
  3. Bästa deckare: Håkan Nesser, för att de inte egentligen är deckare utan bara låtsas det – de är egentligen riktiga, välskrivna romaner med fantastiska karaktärer.
  4. Bästa skräckisen: John Ajvide Lindqvist. Det läskigaste är inte monstren, det läskigaste är människorna omkring monstren.
  5. Bästa galna experimentisten: Lotta Lotass, kan inte beskrivas, måste upplevas.
  6. Bästa utlandssvensk: Bodil Malmsten. Är du lite deppig? Läs en Bodil Malmsten! Jag skrattar högt minst en gång per sida, utom när det blir sorgligt, men sedan skrattar jag igen.
  7. Bästa korthistorier: Pär Lagerqvist. Hemska, finurliga, svarta små sagor.
  8. Bästa poet: Anna Maria Lenngren. Vass, elak, rolig. 
  9. Bästa nutidsskildrare: Jonas Hassen Khemiri. Inte bara öga för detaljer och känslolägen, ett språk att förmedla dem också.
  10. Bästa dåtidsskildrare: Elsie Johansson. Serien om Nancy: Mosippan, Glasfåglarna och Nancy är underbara berättelser om en ung kvinnas uppväxt i den tid när Sverige förvandlades som mest. Obs, Elsie skriver också fantastiskt om nutiden.

Grattis alla vinnare!