Tillbaka i Gilead

Jag läste om Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Med viss bävan, eftersom jag älskade den här boken men tänkte att den kanske skulle kännas annorlunda nu efter att jag har sett TV-serien.

Men boken smäller alltid högst! Å vad hon är bra, Atwood.

Om den ultrakonservativa religiösa diktaturen Gilead i en mycket dystopisk framtid. Miljöförstöringen har orsakat stora fertilitetsstörningar, så staten samlar ihop de kvinnor som fortfarande har fungerande äggstockar och delar ut dem som fortplantningsslavar till regimens ledande män och deras hustrur – ett system av tvångssurrogatskap. Romanens berättarjag tar vara på de små, små frihetssmulor hon kan få, men i en stat som bygger på angiveri och förräderi, hur bygga en motståndsrörelse?

Det är så hemskt och otäckt men så väldigt trovärdigt och relevant. Så många anledningar att skydda miljön, stoppa populister och värna frihet och demokrati.

Om korrelationen mobbare / läsning

Fundering, apropå mobbningsscenerna i Blå gryning:

  • Är det ett orsakssamband: vissa blir mobbare för att de läser för lite? Böcker bygger ju empati.
  • Eller är sambandet tvärtom: mobbare läser för lite eftersom de inte känner sig representerade i litteraturen, där ju den mobbade alltid är hjälten?
  • Eller är både mobbing och dålig läsförmåga två resultat av allmän idioti hos vissa?

Och om mobbarna hade läst mer, hade de då mobbat mindre – men hade då färre barn vuxit upp med ungdomstrauman som sen lägger grunden till geniala författarskap?

Så många tankar.

För övrigt skulle jag så väldigt gärna vilja få chansen att fråga mina mellanstadiefröknar någon gång: hur mycket såg de egentligen av dynamiken i klassen? De måste väl ändå ha vetat att pojke T och hans gäng gjorde grundskoletiden till ett nio år långt, i princip dagligt helvete för pojkarna L och E? Jag skulle också väldigt gärna vilja fråga pojke Ts mamma: förstod hon verkligen aldrig vad hennes lille grabb ägnade precis hela sin skolgång åt?

(Nej, mig kom han inte åt, men jag kan inte precis skryta med att jag någonsin gick emellan och försökte stoppa saker heller.)

Och hur ser det egentligen ut med mobbing i svenska skolor idag, är den utrotad ännu? Varför inte?

Framtidsscenario med extra orm

Monica Byrne! Wow, det här var en intressant bok. The girl in the road är Byrnes romandebut, och vilken debut. Den har något av Margaret Atwood över sig: Sci-fi men ändå klassisk romankonst, magiskt blandat med högteknologiskt.

En flicka och en ung kvinna flyr från varsitt väderstreck i riktning mot Addis Abeba. Det är till en början oklart hur tidslinjerna förhåller sig för de två huvudpersonerna. Båda flyr från en incident med en orm, men exakt vad som har hänt får en inte veta förrän i slutet.

Flickan liftar med lastbil genom Sahara från Mauretanien medan den unga indiska kvinnan vandrar över en bro av solceller lagd tvärsöver Persiska viken. Det är mycket som är oklart och mystiskt – är det övernaturliga fenomen, handlar det om psykisk ohälsa, är det metaforer eller helt enkelt att huvudpersonerna ljuger? Kanske en blandning.

Dessutom ett trovärdigt framtidsscenario av livet på en klimatförändrad planet om bara ca 20-30 år. I Byrnes version har människorna anpassat sig bra till vissa saker och sämre till annat. Det finns nya rena energikällor, men kuststäderna dränks obönhörligen under den stigande havsnivån.

Jämställdhetstemat är starkt men diskret – mycket snyggt skrivet.

Jag gillar språket, gestaltningen, berättandet och intrigbygget. Ingenting är helt förutsägbart och de många metaforiska ormarna ger alltihop en inramning som först är förvirrande och sen får sin förklaring.

Läs den!

Sammanträffanden

Ibland bjuder livet på lustiga sammanträffanden – eller så är Kim Stanley Robinson helt enkelt mycket mer känd än jag vetat.

Häromdagen satt jag på ett flygplan och hade klimatångest. Läste Monica Byrnes The girl in the road (jo, den är hittills mycket bra, återkommer i frågan) och hajade till när huvudpersonen berättar om sin läslista. Hon tar med sig Kim Stanley Robinson på flykt över persiska viken!

Läslista enligt Monica Byrne

Vi läste ju hans The ministry for the future i bokklubben häromsistens. En bok om klimatångest…

Men det blev ännu värre, för när jag tittade upp ur Byrne och sneglade över mittgången – vad såg jag, om inte ett livs levande exemplar av The ministry for the future i händerna på min medpassagerare.

En konspiration, på min ära!

Ständigt denne Robinson

Tisdagstrio: höstläsning

Ugglan&Boken frågar efter böcker vi ser fram emot att läsa i höst. Tre av titlarna i min läshög ser särskilt smaskiga ut:

My name is Monster av Katie Hale ska vara en postapokalyptisk dystopi om kvinnlig vänskap. Jag gillar framför allt titeln. Har aldrig hört talas om författaren tidigare, så det är en chansning.

The girl in the road av Monica Byrne verkar också vara någon slags efter-katastrofen modern sci-fi, möjligen med flyktingtema. Ska utspela sig mycket kring Etiopien och Mellanöstern.

Ett lite säkrare kort (?) är Black water sister av Zen Cho, eftersom jag hittills har ÄLSKAT allt jag har läst av Cho. Hennes böcker är alltid extra allt med karaktärer som går utanför alla normer och förväntningar. Den här ska bland annat innehålla spökerier och maffiaproblem, men när det gäller Chos romaner kan ju allt hända. Jag har lurat på bokklubben den här boken, så jag hoppas den håller vad jag har lovat.

Mord, herr talman!

Bo Baldersons skruvade deckarserie om Statsrådet är skojig och fullständigt bindgalen. Mord, herr talman är lika knäpp som de andra titlarna.

Statsrådet tvingar med sig sin emliga svåger, adjunkt Persson, för att hälsa på riksdagens tredje vice talman och titta på lantliga hus till salu. Adjunkten blir förtjust i en äldre ungmö men det blir inget av med den saken eftersom Statsrådet snubblar över ett lik och sätter igång en privat utredning.

Det blir en dramatisk flykt ur arresten, ett flertal opassande uppträden, hästburen hemlig avlyssning, fiffel med en votering i riksdagen och till slut en klurig upplösning på alltihop.

Statsrådet är en härlig och förfärlig karaktär, men just den här titeln är inte en av höjdpunkterna i serien.

Nu får det väl slutligen bli ordning på Christieläsningen

Som någon av er kanske har märkt så trillar jag med jämna mellanrum dit på en Agatha Christie. Jag har notoriskt dåligt minne när det gäller pusseldeckare och kommer inte alltid ihåg om jag har läst en titel eller inte – inte heller vem som var mördaren.

Men nu har jag tagit tag i saken och skaffat hem hela listan på alla Christies romaner, i ett försök att reda ut om jag har läst allihop än eller inte. Det blev inte klarare. Några titlar är jag helt säker på att jag har läst (fetstil nedan), ett par är jag helt säker på att jag inte har läst, och i flera fall är jag osäker. Så det blir kanske ett par omläsningar till… Det är ju trivsam underhållning, även om intrigerna inte håller hela vägen i precis alla titlarna.

1920 The Mysterious Affair at Styles / En dos stryknin
1922 The Secret Adversary / Den hemlighetsfulle motståndaren
1923 Murder on the Links / Vem var den skyldige?
1924 The Man in the Brown Suit / Mannen i brunt
1925 The Secret of Chimneys / Hemligheten på Chimneys
1926 The Murder of Roger Ackroyd / Dolken från Tunis
1927 The Big Four / De fyra stora
1928 The Mystery of the Blue Train / Mysteriet på Blå tåget
1929 The Seven Dials Mystery / De sju urens mysterium
1930 The Murder at the Vicarage / Mordet i prästgården
1931 The Sittaford Mystery / Mördande seans
1932 Peril at End House / Badortsmysteriet
1933 Lord Edgware Dies / Tretton vid bordet
1934 Murder on the Orient Express / Mordet på Orientexpressen

1934 Why Didn’t They ask Evans? / Varför bad de inte Evans?
1934 Three-Act Tragedy / Tragedi i tre akter
1935 Death in the Clouds / Den flygande döden
1936 The ABC Murders / ABC-morden

1936 Murder in Mesopotamia / Mord i Mesopotamien
1936 Cards on the Table / Korten på bordet
1937 Dumb Witness / Det stumma vittnet
1937 Death on the Nile / Döden på Nilen
1938 Appointment with Death / Döden till mötes
1938 Hercule Poirot’s Christmas / Hercule Poirots jul

1939 Easy to Kill / Mord är lätt
1939 And Then There Were None / Och så var de bara en
1940 Sad Cypress / Samvetskval
1940 One, Two, Buckle My Shoe / Skospännet

1941 Evil Under the Sun / Mord på ljusa dagen
1941 N or M? / N eller M?
1942 The Body in the Library / Liket i biblioteket
1942 Five Little Pigs / Fem små grisar

1942 The Moving Finger / Mord per korrespondens
1944 Towards Zero / Klockan K
1944 Death Comes as the End / Slutet blir döden
1945 Sparking Cyanide / Cyankalium och champagne
1946 The Hollow / Gropen

1948 Taken at the Flood / Högt vatten
1949 Crooked House / Konstiga huset
1950 A Murder is Announced / Ett mord annonseras

1951 They Came to Baghdad / En flicka kom till Baghdad
1952 Mrs McGinty’s Dead
1952 They Do It with Mirrors / Trick med speglar
1953 After the Funeral / Begravningar är farliga
1953 A Pocket Full of Rye / En ficka full med råg

1954 Destination Unknown / Destination okänd
1955 Hickory Dickory Dock / Mord klockan fem
1956 Dead Man’s Folly / Död mans fåfänga

1957 4.50 from Paddington / 4:50 från Paddington
1958 Ordeal by Innocence / Prövad oskuld

1959 Cat Among the Pigeons / Katt bland duvor
1961 The Pale Horse / Den gula hästen
1962 The Mirror Crack’d from Side to Side / Spegeln sprack från kant till kant
1963 The Clocks / Klockorna
1964 A Caribbean Mystery / Ett karibiskt mysterium
1965 At Bertram’s Hotel / Bertrams hotell
1966 Third Girl / Tredje flickan

1967 Endless Night / Oändlig natt
1968 By the Pricking of My Thumbs / Ett sting i tummen
1969 Hallowe’en Party / Mord på allhelgonadagen

1970 Passenger to Frankfurt / Passagerare till Frankfurt
1971 Nemesis / Nemesis
1972 Elephants Can Remember / Långa skuggor
1973 Postern of Fate / Ödets port
1975 Curtain / Ridå
1976 Sleeping Murder / Miss Marples sista fall

Vad säger du, vore det inte rimligt att pricka av hela listan och få det ordentligt gjort?

(…och sen finns det ju 158 noveller också. Mycket kvar att syssla med, alltså!)

Charmiga veterinäranekdoter

Vissa personer är väldigt bra på att skriva charmiga kåserier. Till exempel James Herriot, All creatures great and small. En serie anekdoter om livet som landsortsveterinär på trettiotalet.

Det är små betraktelser om de kantiga Yorkshirebönderna och om det hårda livet på heden. Kalvningar i iskyla, alltid med en felvänd kalv. Hästar med kolik och grisar med lunginflammation. Bilen går alltid sönder i fel ögonblick och kollegan är kolerisk och glömsk men också trevlig mellan varven. Det är roligt, lättsamt och väldigt kärleksfullt. Och ganska djupt och sorgligt emellanåt. Det är riktigt härlig läsning.

Finns för övrigt också i nyinspelad TV-version.

Hundskadeindex: det handlar om en veterinär, vad tror du.

Värdshuset Jamaica – äventyrsroman för flickor

Den här boken uppskattade jag: Värdshuset Jamaica av Daphne du Maurier. Skriven på trettiotalet, utspelar sig på Cornwalls heder tidigt 1800tal. Kitch, stereotyper och romans, men också spänning och en oväntat tuff brud i huvudrollen.

Unga Mary blir föräldralös och åker för att bo hos sin moster som driver ett ödsligt värdshus med sin man. Det är inte bara ödsligt – det är ett skräckinjagande, förfallet ruckel. Och mannen visar sig vara en burdus råsop som terroriserar bygden och mostern. Om nätterna pågår mystiska transaktioner och Mary blir strängt tillsagd att varken höra eller se någonting, men hon är ung och pigg och sugen på äventyr…

Det är fartfyllt och underhållande! Visst är det lite genomskinligt att alla fula, grova personer med apansikten också är onda. Intrigerna var inte så fasligt nyanserade på trettiotalet. Men det är inte helt förutsägbart och Marys romantiska intresse är en komplicerad karaktär som en inte vet riktigt var en har förrän mot slutet.

Men bäst av allt: det här slår ju helt hål på idén om att det förr bara skrevs äventyrsromaner för pojkar och gulliga romanser för flickor. Du Mauriers bok är en hårdkokt äventyrsberättelse ur kvinnligt perspektiv.

Spinna silver

Tänk om Naomi Novik hade låtit bli att skriva en hel lång serie om Temeraire, så mycket tid hon hade kunnat lägga på att skriva så här bra böcker istället!

Jag gillar Novik, hon är en jättebra och kreativ författare. Första boken om Temeraire var jättebra, Uprooted var jättebra och nya Spinning silver är jättebra, så hemskt synd att hon slösade bort så mycket tid på att skriva en halvkass serie som uppenbarligen saknade all styrfart från bok tre och framåt när hon istället borde ha ägnat sig åt att producera underbara fristående sagor för vuxna.

Spinning silver handlar om tre unga kvinnor: fattiga torparen Wanda, judiska minibankiren och affärsgeniet Miryem och hertigens dotter Irina. Deras öden flätas samman en hård vinter som inte verkar gå över. Det är trolldom i farten och vinterkungen – en isdemon av något slag – bygger sitt imperium i skogen nästgårds. Både Irina och Miryem gifts dessutom bort mot sin vilja på olika håll och med olika slags monster.

Men det är inte så enkelt och glasklart som det först verkar och även ondingarna har nyanser i sin svärta. Plötsligt står Miryem och Irina på olika sidor, de vill båda rädda världen men har olika uppfattning om hur det ska gå till. Och mitt i alltihop den urstarka Wanda som sätter ner foten där det behövs.

Det är en väldigt, väldigt bra roman. Den har så mycket – moraliska dilemman, djup i karaktärerna, kluriga och kreativa vändningar, lagom mycket magi… Dessutom något så ovanligt som en judisk huvudperson i en fantasyroman. Det var på tiden!

Heja Naomi Novik!