Psykisk ohälsa med humor?

Brysselbokklubben läste Broken – in the best possible way av Jenny Lawson. En samling självbiografiska kåserier om att leva med depression och ångest.

Att beskriva psykisk ohälsa är inte lätt, att göra det på ett roligt sätt är ännu svårare. Men det är ändå det Lawson gör. Hon har för det mesta en bra balans mellan att förklara med humor och med allvar och boken är för det mesta rolig och/eller intressant. Vissa delar kunde visst ha klippts ner, de verkar mest vara internskämt som Lawson själv har roligt åt men som blir lite ”jo jaha” för oss andra. Annat är jättebra och förklarar för oss ”normalfriska” vad det egentligen kan innebära att leva med de här sjukdomarna.

Dessutom handlar det ganska mycket om märkliga möten med djur, om ofrivilliga oanständigheter och om saker man inte borde prova hemma.

Läsvärt!

Annons

Felix ever after

Jag läste rara ungdomsboken Felix ever after av Kacen Callender.

Transkillen Felix är sjutton år och en väldigt trulig tonåring med konstintresse. Han drar runt i sommarhettan i New York med sin bäste vän Ezra. Han letar efter kärleken men det är så många parametrar i hans identitet som skaver: han måste finna sitt pronomen, han måste lista ut om det är tjejer eller killar han gillar mest, och så är det den extra komplikationen att vara icke-vit och handskas med BÅDE transfobi och rasism på samma gång. Det blir ännu jobbigare när någon attackerar Felix anonymt, via sociala media och genom att sätta upp kränkande bilder på skolan. Felix flippar ur och börjar en motkampanj mot personen han tror är skyldig, vilket såklart urartar…

Det är gulligt och fint, en typisk tonårsfeelgood. Men också väldigt ärligt och ibland ganska provocerande: precis ALLA i boken beter sig ofta som skitstövlar. Framför allt Felix själv. Han skolkar, röker på och gnäller över att hans familj inte alltid kommer ihåg att använda hans nya namn. Han ser alla felsägningar som aktiva kränkningar – det tror jag inte är en särskilt hjälpsam attityd. Folk klåpar sig ju. Det är inte alltid transfobi, det kan helt enkelt vara ärliga misstag. Men Felix håller på nolltolerans.

Intressant ändå med ganska mycket som jag lärde mig om queerbegrepp. Könsidentitet är ju inte binärt utan kan vara en gråskala. Och Felix är mestadels rar trots att han är så trulig och stökig.

Tänk om kvinnorna en dag slår tillbaka..?

Katarina Wennstam! Så smart och kunnig. Om hon vill bli president någon dag så tänker jag rösta på henne, utan minsta tvekan. Skuggorna är inte bara en slags deckarthriller, den är också ett otroligt intressant tankeexperiment.

En grupp kvinnor har fått nog – så många våldsamma män som gång på gång misshandlar och våldtar kvinnor och kommer undan med det. De tar saken och lagen i egna händer och utsätter män för exakt detsamma som de tidigare har gjort mot sina fruar och flickvänner. Plötsligt hamnar advokat Shirin Sundin i ett stort moraliskt dilemma. Kan ändamålet helga medlen? Vad händer då med rättstaten? Vad spelar det för roll om folkopinionen ger aktivisterna sitt fulla stöd? Och är de egentligen aktivister – eller terrorister?

Det är så många intressanta trådar att nysta i! Såklart en inte får göra så här… men om nu någon skulle göra det och det fungerar, var det då ändå värt det? För att få till en förändring? Är det mer eller mindre av ett brott att göra mot de här männen exakt vad de redan har gjort mot andra? Hur ska man döma ut straffet – förmildrande eller försvårande omständigheter?

Dessutom: ett väldigt ovanligt (men mycket efterlängtat) sätt att beskriva sex från kvinnors perspektiv, tuffa karaktärer inklusive en hel del bra män (för de finns också, så klart!), ett lurigt slut och massor med fakta om det svenska rättssystemet och svensk kriminalhistoria.

Katarina Wennstam är en pärla. Den här boken kommer jag gå och grubbla på länge.

Rädda världen, läs en bok

VI måste spara energi både för klimatet och på grund av Putins krig. Särskilt om kvällarna för att dra ner elanvändningstoppen.

Om alla valde bort sina skärmar, datorer och TV ett par kvällar i veckan och ägnade sig åt böcker istället skulle en stor del av problemet vara löst. Så när får vi höra politikerna gå ut med löften om förlängda öppettider på biblioteken och gratis hemkörning av böcker till folk på landsbygden?

Särskilt Putin skulle behöva läsa mer skönlitteratur, det bygger nämligen empati och förståelse för andra.

Boneshaker

Steampunk + zombies = sant.

Cherie Priests Boneshaker är som en liten karamell. Så snyggt berättad.

Slutet av 1800-talet. Seattles stadskärna är avstängd och kringgärdad av en jättehög mur, för oturligt nog råkade en galen vetenskapsman bygga en farlig jätteborrmaskin som förstörde större delen av staden och släppte ut en giftig vulkangas som förvandlar människor till blodtörstiga zombies. Oops! Men unge Zeke är son till vetenskapsmannen och vill inte tro att han egentligen var ond. Det finns bara ett sätt att rentvå faderns namn – Zeke tar sig olovligt in i den zombiesmittade stadskärnan. Och hans mamma sätter efter för att rädda honom.

Det är fartfyllt, annorlunda och spännande. Jag gillar det.

Jurtjyrkogården

Klassisk horror! Jurtjyrkogården av Stephen King är utmärkt läsning: krypande otäckt, bra tempo, inte för lång och babblig som en del av hans andra.

En ung familj med katt och två barn flyttar in i härligt gammalt hus på landet. Allt är toppen förutom två saker: den magiska indianska gravplatsen inne i skogen och den stora bilvägen precis vid huset, där stora lastbilar dundrar förbi i hög fart. Katten går förstås raskt åt, men en ”hjälpsam” granne visar familjefadern hur han kan väcka katten till liv igen, så han slipper förklara för dottern vad döden egentligen innebär.

Det går naturligtvis käpprätt åt helvetet och familjen smulas sönder steg för steg i tilltagande galenskap.

Det är förfärligt. Och härligt underhållande.

Kattskadeindex: ja vad tror du med den titeln

Utbränt spöke

Oscar Wilde! Han är väl ändå en riktig pärla. Jag läste novellen Spöket på Canterville och den är både hjärtskärande, rolig och söt.

En högljudd och bufflig amerikansk familj flyttar in på ett brittiskt adelsgods och tar över slottsspöket. Men de visar ingen respekt och är inte det minsta rädda för spöket, som blir mer och mer desperat i sina försök att göra sitt jobb. Till slut är det jänkarna som trakasserar spöket snarare än tvärtom.

Det stackars spöket, vad han får genomlida! Ingen beundrar längre hans skicklighet och ingen tar hänsyn till hans yrkesstolthet. Hans unika hantverk har blivit obsolet i den moderna tiden med elektriskt ljus och nytt tankesätt. Liksom tunnbindaren, spinnerskan och lykttändaren hör han till en utrotningshotad art.

Wilde är alltid underhållande!

En flicka kom till Bagdad

Mer Agatha Christie avbockat: spionthrillern En flicka kom till Bagdad har nästan alla typiska Christie-drag.

En stor spionhärva har precis börjat anas men bara en enda man känner till deras hemlighet. Han är nu på väg till Bagdad för att avslöja sina bevis. Naturligtvis försöker fienden stoppa honom, men han lyckas precis ge en viktig ledtråd till unga käcka Victoria Jones innan han faller död ner. Victoria är en orädd ung dam som inte drar sig för att småljuga för att ta sig ut på äventyr. Hon tar sig genast an uppdraget att hjälpa till att krossa spionligan…

Det är lagom underhållande, lagom spännande och lagom romantiskt, med en utmärkt twist. Victoria Jones är en härlig Christiesk hjältinna. Kul och enkel läsning.

Skrik tyst så inte grannarna hör

Jag har upptäckt Karin Alfredsson! Hon är ju jättebra, och skriver annorlunda böcker. Spänningsromaner om annan slags kriminalitet än mord – uppfriskande och mycket mer intressant än de vanliga dussindeckarna.

Till exempel Skrik tyst så inte grannarna hör på tema kvinnomisshandel och allmänt skitstövleri. Romanen börjar med en framåtblick: någon kommer in på gårdsplanen där det är tomt, tyst och en stor blodpöl… vad kan ha hänt? Sen börjar det om från början och vi får följa två kvinnor: frisören Ellinor med taskigt självförtroende och dålig ekonomi som blir smickrad av charmören Roger och följer med honom till Zambia där han ska börja jobba på ambassaden; och Loveness som utger sig för att vara änka men inte riktigt är det. Hon träffar trädgårdsmästaren Siame som verkar alltför bra för att vara sann. Ellinor och Loveness möts förstås så småningom.

Det är ett förfärligt, förfärligt elände som nystas upp och berättelsen är alldeles nattsvart men slutar väl för dem som förtjänar det.

Jag gillar Alfredssons berättarstil!