Jag gillar J M G Le Clézio, han är en berättare av den klassiska franska typen. Lätt att följa med i och med ett bra tempo i handlingen. Dessutom hittar han alltid på väldigt spännande människor att berätta om. Han är väl värd alla priser han fått, inklusive nobelpriset och Stig Dagerman-priset.
Jag läste Poisson d\’Or, \”Guldfisken\”, från 1997. Den handlar om en flicka som blev stulen som sexåring och såld som hushållsslav någonstans i Marocko. Hon vet inte exakt var hon kommer ifrån eller vilket namn hennes mamma gav henne. Nu kallas hon Laila. Damen hon jobbar hos är snäll och hon får en god utbildning – men när kvinnan dör hamnar Laila på gatan. Boken handlar om hur hon tar sig fram genom livet och fattigdomen, tar flyktingsmuggelvägen in i Europa och vidare. Hon är ständigt på flykt, undan fattigdom, tafsande män, bedrägliga vänner och poliskontroller.
Det är synd att den här boken inte verkar finnas översatt, för den är läsvärd! Pluspoäng, återigen, till Le Clézio.